Spetsknypplerskan

Franska porträtt

2012-01-26T23:06:00.000+01:00

Jean-Baptiste Greuze: Ung kvinna sedd bakifrån, 1770-tal

Fransk skola: Den lilla döden, 1700-tal

Tranströmer

2012-01-26T22:56:00.001+01:00

KVÄLL – MORGON

Månens mast har murknat och seglet skrynklas.
Måsen svävar drucken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad. Snåren
dignar i mörkret.

Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstensgrindar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.

OSTINATO

Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.

Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.

Mrs Abington

2012-01-21T11:32:00.002+01:00

Mrs Abington i rollen som Miss Prue av Joshua Reynolds, 1771

John Dowland: Flow my Tears (Andreas Scholl)

2012-01-15T14:47:00.000+01:00

Första inlägget för år 2012 då

2012-01-04T21:10:00.000+01:00

Jag har inte så lång erfarenhet av romantiska operor, särskilt inte Tchaikovskys sådana, men gissar ändå att detta är mindre vanligt. För är det inte fantastiskt när det är två äldre kvinnor som skalar äpplen ihop som sitter och sjunger...

Adam och Eva (av underbara Arcimboldo)

2011-12-28T19:18:00.000+01:00

Porträtt av Adam och Eva, 1578

Utdrag ur Tess of the D'Urbervilles

2011-12-12T22:01:00.001+01:00

"She might have seen that what had bowed her head so profoundly – the thought of the world's concern at her situation – was founded on an illusion. She was not an existence, an experience, a passion, a structure of sensations, to anybody but herself. To all humankind besides Tess was only a passing thought. If she made herself miserable the livelong night and day it was only this much to them – 'Ah, she makes herself unhappy.' If she tried to be cheerful, to dismiss all care, to take pleasure in the daylight, the flowers, the baby, she could only be this idea to them – 'Ah, she bears it very well.' Alone in a desert island would she have been wretched at what had happened to her? Not greatly. If she could have been just created, to discover herself as a spouseless mother, with no experience in life except as the parent of a nameless child, would the position have caused her to despair? No, she would have taken it calmly, and found pleasures therein. Most of the misery had been generated by her conventional aspect, and not by her innate sensations."

Detta skrev Thomas Hardy 1891. Fint av honom.

Concerto grosso

2011-12-12T11:42:00.000+01:00

Det här stycket! Det är så fantastiskt. Violinerna i början! Dom ilar. Man blir så lycklig.

Jag har hittat Gösta Berlings stycke

2011-12-01T11:41:00.000+01:00

Visst är det så? På bilden, det är ju Gösta i skogen, avsatt och utstött, och musiken sedan, så vild och djup och mörk och rik som berättelsen själv.

Kitty Stjerbatskaja

2011-11-29T10:21:00.001+01:00

Häpnar alltid över de ryska Tolstoj-filmatiseringarnas skönhet.

Svindel!

2011-11-17T11:12:00.001+01:00

Furiernas dans

Kvällens bild

2011-11-14T21:50:00.000+01:00

Édouard Vuillard, Deux Femmes sous la lampe (1892)

Rekommendation!

2011-11-09T20:44:00.004+01:00

Bara kort detta, men jag måste tala om för er vilken underbar bok Ioana Pârvulescus Livet börjar på fredag är, som jag nu äntligen tagit mig tid att läsa ut. Det är en bok jag genast börjar att sakna efter avslutad läsning; det är inte ofta man stöter på en sådan vänlig, lekfull och hemtrevlig atmosfär, en sådan inneboende charm, som här. En bokjuvel, om år 1897 i Bukarest, om hopp och förtröstan inför framtiden, livet i all enkelhet, dess små ämnen och dess stora – allt detta en resa, en inblick i en värld man mer än gärna dröjer kvar i.

Bifogar ett stycke som upptäcks av den dagbokskrivande Iulia Margulis i boken, i en med författarens ord förunderligt sammetslen tolkning av Idil Biret:

Chagallmusik

2011-11-01T21:16:00.000+01:00

Glidande blåa natt
vaggad på cellons svartblåa dyning.
I ett glidande stråkdrag av natt
flyter ditt ansikte upp emot mig.
Sjöbottensfjärran och ljus din kropp
högt över stadens hoptryckta tak.
Är månen vit eller röd?
Som tuppens flygande morgontriumf
lacksigillet på nattens försegling.
Men cellon med päls och insektsvingar
cellon med horn och bockskägg och fötter
spelar på kroppen nattens förvandling.
Din förvandling
när ditt ansiktes vaxminut mot min axel
försvinner i nattens mantel
skifferblå över blundande tak.

Björn Julén

Kvällsporträtt

2011-10-29T21:06:00.001+02:00

Cornelis de Vos: Elisabeth Vekemans som ung flicka (1625)

Citat

2011-10-23T21:06:00.001+02:00

"Ty en människa bör ju inte visa sig annorlunda än hon antas vara. Då blir den publik som varje människa har för sitt spel besviken, inte därför att det nya spelet är dåligt, men därför att det är nytt. Inte får en människa som nyss vädjat till vårt medlidande, till vårt vemod eller till vår rädsla plötsligt börja experimentera med vår glädje liksom hon nyss experimenterat med vårt allvar! För mycket får det inte rymmas i en och samma människa. Då blir vi osäkra och dem vi är osäkra på tycker vi inte om. Och den människa som tycks rymma allt, henne hatar vi, därför att det är mot spelets regler att rymma allt. De verkligt populära människorna är ju de enformiga, dessa som alltid är sig själva, det vill säga sådana som vi anser dem vara."

Stig Dagerman, Bränt barn

Bach och jazz blir oemotståndligt

2011-10-14T22:44:00.000+02:00

Dikt för dagen

2011-10-13T17:08:00.000+02:00

När jag var barn gick jag på ängen
bland de andra kalvarna
Korna doppade sina mular i åvattnet
Deras bröst pekade mot jorden
De hade samlat kunskap länge

En kväll såg mammakon på mig
med sitt koöga
och blinkade en hemlighet till mig:

när sommarn töat bort
och fågeln lagt sig
till ro under isen

då blir du en jätteko!
som vi

ur Änglar, Dvärgar av Agneta Pleijel

Marc Chagall

2011-09-28T21:08:00.000+02:00

Musik

2011-09-27T11:21:00.000+02:00

Piero di Cosimo: Venus, Mars och Cupido

2011-09-24T19:14:00.000+02:00

Klicka på bilden så att den blir större! Nu är den erbarmligt liten.

Men alltså, till saken. Vilken målning. Venus är väl den som ser mest levande ut i skaran, men Cupido ser ut att ha uppgivit andan, med ögon rullade mot himlen, och även Mars har något av lik över sig, och så har vi fjärilen/malen på Venus ben som bara förstärker stämningen av död och eventuell förruttnelse (mina tankar förs till Peter Greenaway och Caravaggio), och den vita kaninen där som stryker sig mot Venus bakdel, tätt intill Cupidos arm, och så duvorna som kysser varandra och de glänsande delarna av Mars avtagna rustning, utspridda... och allt känns en smula dekadent, letargi och död i naturskönt landskap...
...och jag inser att allt egentligen är menat att vara en vacker allegori, och att de inte alls är (halv)döda, men inte vill väl någon ta ifrån mig detta outplånliga första intryck??

Att föda ett barn

2011-09-19T20:45:00.005+02:00

Jag har märkt att det nuförtiden inte brukar gå så bra då jag ska sätta mig för att skriva om en litterär upplevelse. Den där brinnande ivern över att analysera upplevelsen, definiera den i en längre text kommer inte till mig längre. När jag har läst något riktigt bra går jag för det mesta bärandes på en intensiv känsla av förälskelse som inte riktigt går att uttrycka i ord. Om inte det ska bli kort, spontant och subjektivt förstås. Men det ger inte en utomstående läsare så mycket, och läser man någonting som är så bra att man inte nöjer sig med några spontana och subjektiva ord, utan faktiskt vill skriva något längre som även ska få någon annan att plocka upp boken så... ja, då försöker man sig på ett inlägg.

Varenda fri kväll jag hittills haft har jag spenderat med Kristina Sandbergs Att föda ett barn. Jag såg den i bokhandeln då den just kommit ut, tänkte vilken enkel titel!, läste baksidestexten men lade sedan tillbaka den, kände mig då inte så lockad av instängdheten i en svensk kvinnas liv på 30-talet. Möter så titeln mycket senare, hos Bikherdik, och mitt intresse väcks igen.

Ja, det är en rasande berättelse, den första delen i en tänkt trilogi. Det är om tjugoåriga Maj på 30-talet, som, för att komma över ett tidigare förhållande, har flyttat och nu jobbar som servitris på ett konditori, är inneboende hos en äldre kvinna. På jobbet umgås hon med Ingrid, som vill ha med henne på en biltur en lördagskväll "det är klart att du ska hänga med", och bilen de ska åka med tillhör en äldre man, Tomas, som ska vara trevlig, snygg och rik också. Och det passar ju bra, så slipper Maj bli femte hjulet med Ingrid och hennes Olof.

Sedan kommer det en eftermiddag då Maj ska lämna tillbaka en lånad päls från en tidigare utflykt. Och Tomas bjuder in henne, och det blir lunch och öl och snaps och sex.

Och sedan är Maj färdig att glömma det hela, om det inte vore för att hon blir med barn, och det som var menat att bli en engångsföreteelse blir istället ett äktenskap menat att vara livet ut.

Jag grips alltid så djupt då en författare faktiskt skriver fram en livs levande människa, man är under skinnet på Maj, eller, man blir ett med henne, och upplever hennes rädslor och längtan och komplex och hämningar. Jag är frestad att jämföra det fantastiska, inkännande karaktärsporträttet (karaktärsporträtt, ett så svagt ord då det är människor det handlar om...!) med det som Jette A. Kaarsbøl tecknar av Frederikke i Den stängda boken, och ja, är överhuvudtaget ivrig att jämföra Att föda ett barn med den senare, om det inte vore för att Att föda ett barn rymmer något mer än Kaarsbøls bok. Här är inte bara individen och hennes omedelbara upplevelse och sociala förhålllanden i centrum, utan en större social kontext, ett obönhörligt normsystem, samhället (och jag skriver inte 1930-talets, då det skulle kunna vara dagens, dessa principer vi styrs av ändras aldrig). Hur Maj är den skälvande, osäkra människan, intensivt medveten om sin omgivning och dess förväntningar, det ständiga kartläggandet och uppfyllandet av dem. Att styras och erövras av normerna och förväntningarna, tills man behärskar dem, att underkasta sig dem tills man finner sig själv i dem, sitt nya jag, som har kontrollen.

Sedan är det förstås mycket man gnisslar tänder över, hela Majs situation som kvinna i detta, hur hon tas emot av Tomas familj som arbetat sig upp i samhället, samtidigt som hennes egen arbetarklassfamilj av flera orsaker åsidosätts. Hur hon ska ta sig an hushållet hemma, hur hon, trots sin sociala status som ingift maka (borde alltså betraktas som vuxen) hålls ovetande om Tomas alkoholism och annat som är för besvärligt att tala om.

Hur ska jag fortsätta? Det är en angelägen bok, med ett fantastiskt drivet och levande språk, som lämnar avtryck efter avtryck. Fulländat är även det sätt en berättarröst låter avslöja sig då och då, samt den ödmjukhet den visar inför Maj, vars förtvivlat konfliktfyllda inre man – faktiskt – inte alltid tillåts tränga in i.

(Efter en sådan här upplevelse måste jag bara tillägga att vi får vara förbannat glada över att vi har litteraturen att leva och helas av i detta tidevarv så genomsyrat av dokusåpor, reklam och Aftonbladets löpsedlar...)

Charles Lutwidge Dodgsons (Lewis Carroll) fotografiska verk

2011-09-18T20:48:00.000+02:00

Sådan far, sådan son

2011-09-12T21:54:00.002+02:00

(Hur kan man inte annat än älska Carl Philipp Emanuel också, av hela ens hjärta och för evigt?)

Bedårande

2011-09-11T21:30:00.003+02:00

Zurück

2011-09-04T14:38:00.005+02:00

Eugène Delacroix: Odalisque, 1857

Tillbaka i Uppsala och terminen är i full gång. Hösten kommer att ägnas åt littvet B med allt vad den har att erbjuda av seminarier om fördjupning i antik litteratur och litterär analys. Jag har även flyttat in i mitt alldeles eget studentrum där inredning och möbeluppsättning pågått de senaste dagarna, tillsammans med impulsiva, men långsiktigt glädjande inköp från Allposters.se. Ty jag är övertygad om att inte bara bokhyllan utan även det egna rummet är en värdig representant för dess ägares själsliga inre.

P.S Ovan tänkte jag foga in Klimts Livets träd från början, men hittar den dessvärre inte i någon tillfredsställande återgiving.

P.P.S Ett filmtips jag måste ge er: http://www.imdb.com/title/tt0060668/

Lars Hanson och Den röda bokstaven... ett försenat inlägg

2011-08-23T11:03:00.008+02:00

Eh, oj, hoppsan... Jag hittade detta inlägg bland mina utkast och kan för mitt liv inte förstå varför jag aldrig publicerade det. Måste ha glömt bort den helt. Trots att entusiasmen inlägget skrevs med är "daterad" (jag känner inte den i detta nu) och förmodligen innehåller sådant som jag redan skrivit ang stumfilmens storhet (och läsare kanske t o m fått sin beskärda del av stumfilmstittande), så vill jag dela den med er:

Tillsammans med Greta Garbo i The Divine Woman (1928)

Lars Hanson. Ända sedan jag stötte på slädfärdsscenen ur Gösta Berlings saga på Youtube, där han som Gösta Berling vill fly till "den vida verlden" med Elisabeth Dohna har jag varit fast. Ah, sådana blickar, en sådan utstrålning!

Lars Hanson var stor redan innan Gösta Berlings saga (jag sörjer för att hans rika teaterkarriär ägde rum före min tid), men det var med denna film som han nådde ut internationellt. Dåförtiden ville Lillian Gish göra film av Nathaniel Hawthornes Den eldröda bokstaven, och man letade efter någon som skulle kunna spela prästen Arthur Dimmesdale. Så fick man se Gösta Berlings saga och alla var eniga om att man hittat den rätte mannen. Lars Hanson kallades till Hollywood, tillsammans med firade Victor Sjöström, som skulle få regissera dramat som alltså blev The Scarlet Letter (svensk titel: Den röda bokstaven).

Resultatet blev en makalös film, med ett fantastiskt intensivt, blickar-säger-mer-än-tusen-ord-skådespeleri av Gish och Hanson i den tragiska berättelsen om prästen och byflickan som har ett hemligt kärleksförhållande som slutar i barn och offentlig förnedring för kvinnans del, medan mannen tiger och lider.

Lars Hanson och Lillian Gish

Det är förresten just i detta stumfilmens skönhet ligger – kanske har ni ibland erfarit hur den största kreativitet kan födas ur begränsning, och det är precis vad man hade här, en stor begränsning, avsaknaden av ljud. Alltså fick man helt lita sig till bilden och dess förmåga att berätta. Det är just detta som gör riktigt god stumfilm till stor konst; man kan njuta av ett bildspråk och ett skådespelaruttryck som knappast återfinns idag.

(Obs! Med den sista meningen vill jag inte inbjuda till oproportionerlig förgyllning av det förflutna (har läst för många Youtube-kommentarer), det jag vill säga är att om man har en uppfattning om att stumfilm endast var en bristfällig föregångare till talfilmen kan det vara god tid att sätta den på prov.)

Älskade Murray Melvin

2011-08-23T08:16:00.000+02:00

... berättar här hur det var att ha 57 omtagningar av en scen till filmen Barry Lyndon.
Vad är det med bra skådespelare (ex Thommy Berggren) och deras härliga anekdoter? Jag älskar att lyssna på dem. Bäst är det när man får höra vad de tycker och tänker om en viss roll i en film, nackdelar, fördelar etc. (Fast vad jag inte står ut med är när man har världens banalaste film och karaktärer och så sitter valfri Hollywood-skådis där och ger en "djup" tolkning av sin roll.... en smaksak detta, som så mycket annat, får man väl tillägga).

Åh åh åh

2011-08-23T07:04:00.001+02:00

Varför har ingen sagt att Bach har skrivit sådana fantastiska toccator för cembalo??

Glasharmonika

2011-08-21T22:37:00.000+02:00

Det sägs att Mesmer tog detta intrument till hjälp för att hypnotisera sina patienter... Inte svårt att förstå varför!

Det intima forts.

2011-08-19T23:49:00.000+02:00

Om jag ännu dröjer kvar vid detta. Det intima, det nära, det sköra, det veka, det mjuka, det innerliga --- Monteverdi, här, tenorer, contratenorer, orden pietosissima amante eller non tuoi tormenti förkroppsligade av den exakt rätta tonen. Det kan även vara i form av Vivaldi, mandolin, Andreas Scholls röst och ett porträtt av Pietro Rotari. Det kan vara passager i Elin Boardys Allt som återstår, eller PO Enquists Kapten Nemos bibliotek. Det kan vara något hos Édouard Vuillard eller något hos Goya eller Vermeer. Det kan vara Rembrandts blick. Det kan vara en del ur Liszts Ad Nos, rösten hos orgeln den spelas på. Det kan komma fram i andlösa ögonblick hos Bach, eller i den stilla värdigheten hos Rameau. Eller hos Thommy Berggren i Barnvagnen, eller i kamerans sätt att vila på huvudpersonernas unga ansikten där.

-----

Det är sent och jag inser först nu hur djupt subjektivt detta inlägg är. Kanske borde man inte blogga på natten. Och kanske ligger det något prosaiskt över att rada upp saker och ting som är menade att ge en viss upplevelse så här... Alla som vill får utforska huruvida våra förnimmelser av något intimt och nära överensstämmer eller ej. Men man får även skapa sig illusioner och ta till sig allt jag skrivit ovan på ett rent teoretiskt plan.

Blottad och skyddad på samma gång

2011-08-19T19:28:00.006+02:00

"I'm attracted by Giorgione's (and Titian's) figures in ways slightly different from how classical figures attract attention (Botticelli). Classical figures don't suggest Intimacy (of being exposed and at the same time being protected) because they are idealized and Idealized bodies stay aloof of furnished rooms like all ideas are. If I stumble because of being lost in thinking, my thought doesn't stumble with me (no brushing away of dirt from a thought).
Intimacy is different, affording ricochette attention (I notice something else than what I was expected to see) bouncing around the scene. Not even Titian's Charles V on horseback musters his own idealized grandeur in that spooky scenery."

– Thomas Hård (Spoonfiles)

being exposed and at the same time being protected...! En så oerhört fin formulering av den känsla som kan strömma mot en vid konstens intima ögonblick.

(Bör nämnas att hr Hård använder andra målningar i sitt inlägg).

Stilleben och kvinna

2011-08-11T13:59:00.000+02:00

Jean-Baptiste Siméon Chardin: Stilleben med druvor och granatäpplen, 1763

Henri de Toulouse-Lautrec: La Toilette, 1896

Nattbilder

2011-08-08T22:47:00.003+02:00

Hendrick ter Brugghen: Konserten, 1626-27

Mattia Preti: Konserten, kring 1630-1640

Nattdikt

2011-08-08T22:42:00.007+02:00

somewhere i have never travelled, gladly beyond
any experience,your eyes have their silence:
in your most frail gesture are things which enclose me,
or which i cannot touch because they are too near

your slightest look will easily unclose me
though i have closed myself as fingers,
you open always petal by petal myself as Spring opens
(touching skilfully,mysteriously)her first rose

or if your wish be to close me, i and
my life will shut very beautifully ,suddenly,
as when the heart of this flower imagines
the snow carefully everywhere descending;
nothing which we are to perceive in this world equals
the power of your intense fragility:whose texture
compels me with the color of its countries,
rendering death and forever with each breathing

(i do not know what it is about you that closes
and opens;only something in me understands
the voice of your eyes is deeper than all roses)
nobody,not even the rain,has such small hands

e.e cummings (hjärta hjärta hjärta...)

Eufori, eufori

2011-08-04T12:15:00.001+02:00

Jag har en känsla av att jag lagt upp detta stycke förut, dock inte i detta fantastiska framförande!

Skapelsenatt

2011-07-30T14:56:00.000+02:00

Vid stenbron möttes vi,
björkarna höllo vakt,
ån blank som ålen slank mot havet.
Vi slingrade oss samman för att göra Gud,
suset gick i höstsäd
och rågen sköt ut en bölja.

Harry Martinson

Modigliani x 3

2011-07-25T07:53:00.001+02:00

Jag har varit i Ungern, på Nationalmuseum och på bio, filmen i sig var ett antiklimax men tack vare den har jag fattat tycke för Wagners ouvertyr till Tristan och Isolde, jag har även återvänt till Monteverdi, till hans fjärde bok av madrigaler (lyssnas med fördel framförd av Delitiae Musicae, under ledning av Marco Longhini, bästa framförandet enligt min mening) -- detta något av det underskönaste och mest gåshudsframkallande man kan lyssna på. Under fritid läses Moment 22 och Henrik Knifs essäsamling Leva och låta leva i gamla Europa. Och nu fortsätter den trista arbetsveckan, som jag knappt kan bärga mig inför slutet på...

Mera Bach

2011-07-03T10:25:00.001+02:00

Nattmusik

2011-06-26T22:44:00.002+02:00

(Bach spelad med klockspel)

Ett hål i tiden

2011-06-23T20:20:00.000+02:00

Three ballet dancers, one with dark crimson waist

2011-06-03T09:45:00.000+02:00

Edgar Degas (1834-1917)

För undertecknad blir det hädanefter jobb och endast två veckors Ungernvistelse. Konst, musik och litteraturanteckningar kommer i vanlig ordning att ges vid tillfälle, så bloggen kommer inte att bli helt försummad.

Glad sommar på er allihopa!

Födelsedag

2011-05-30T16:55:00.000+02:00

Jag förmodar att jag kommer att bli en osalig ande som återvänder för att läsa de böcker jag inte hann med under min livstid...

I din skönhet sänkt

2011-05-28T13:37:00.001+02:00

Uppvaknande

Livet får en annan färgton –
skälvande, skälvande lyss det och tiger,
när likt skimret från Vätterns sten i sagan
tanken på dig ur djupen
genomglödgande helt all världen stiger.
Nyvaknad ser jag verklighet,
där dov dröm nyss tyngde mig.
Luften är levande, liv andas jag,
liv av dig, av dig.

Förklaring

I din skönhet sänkt

ser jag livet förklarat

och den mörka gåtans svar

uppenbarat.

I din skönhet sänkt

bedja jag vill.

Världen är helig,

ty du är till.

Andlös av klarhet,

ljusfördränkt,

ville jag dö hos dig,

i din skönhet sänkt.

Karin Boye, Moln (1922)

Ett stycke Terborch, ett stycke Furini

2011-05-28T12:57:00.000+02:00

Gerard Terborch, Kortspelarna

Francesco Furini, Sankta Lucia

Små ting

2011-05-26T22:58:00.000+02:00

Orkar du inte ett steg mer,

inte lyfta ditt huvud,

dignar du trött under hopplös gråhet –

tacka då nöjd de vänliga, små tingen,

tröstande, barnsliga.

Du har ett äpple i fickan,

en bok med sagor där hemma –

små, små ting, föraktade

i den tid, som strålade levande,

men milda fästen under de döda timmarna.

Karin Boye (ur Moln, 1922)

Finaste Wyeth!

2011-05-20T21:00:00.002+02:00

Andrew Newell Wyeth (1917-2009)

Tack till Sheynkeyt.

Rameau-frossa

2011-05-17T22:21:00.001+02:00

Jag bjuder er härmed på åtta fantastiska, lyriska, melankoliska, bitterljuva, berusande och triumferande verk av Jean-Philippe Rameau!

Dagens bild

2011-05-15T14:30:00.000+02:00

Anthony van Dyck: Självporträtt med solros, 1630-tal

Inköp av sommarlektyr...

2011-05-10T22:50:00.015+02:00

... vilket jag har en ohälsosam hög av redan, men då jag fick syn på Gabriel García Márquez' Kärlek i kolerans tid för 10 kr i en antikvariatlåda kunde jag inte lämna den kvar. Och jag har ända sedan jag läste Om kärlek och andra demoner längtat efter att återvända till hans förunderliga värld. Alltför sent upptäcker jag att pocketboken - som redan vid initial genombläddring verkade lite bucklig - har en ful kaffefläck på "kortsidan". Jag försöker komma över chocken och då jag läser första meningen, Det var oundvikligt: lukten av bittermandel fick honom alltid att tänka på hur det brukar gå med olycklig kärlek är jag genast beredd att bry mig mindre om nämnda fläck, och tänker att jag borde släppa denna överdrivna känslighet vad gäller en boks estetiskt tilltalande yttre, då det ju faktiskt, i grund och botten, är TEXTEN som räknas....*

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

EDIT (vilket fråntar inlägget hela dess raison d'être, men vad göra): Gick förbi ett stånd med antikvariska böcker idag och vad får mina ögon syn på om inte Kärlek i kolerans tid i alldeles ljuvligt fin, orörd pocketutgåva? I det stadium tidigare inhandlade ex var någon gång i sin avlägsna barndom? Inhandlade naturligtvis, 20 kr denna gång, fortfarande en struntsumma. Så lycklig jag är över den nu -- det går inte att komma ifrån --- böcker i snyggt och prydligt skick utgör en alldeles särskild källa av glädje för denna höviska bokälskare.**
(14 maj, 2011)

*Jag är dock inte beredd att följa denna tanke hur långt som helst. Jag kan fortfarande inte acceptera läsplattor till ex.
** Se Anne Fadimans Exlibris vidare för definition av hövisk resp sinnlig bokälskare.

Man kan bara inte få nog av Purcell. Särskilt inte hans "The Cold Song".

2011-05-09T22:15:00.001+02:00

Purcell x 2

2011-05-08T16:28:00.001+02:00

Joshua Reynolds: Tre damer i hatt

2011-05-07T22:38:00.001+02:00

...

2011-05-04T21:48:00.002+02:00

Alltså. Det här är väldigt viktigt. Någon gång under 2012 släpps det som förmodligen är det närmaste en filmatisering Livläkarens besök kommer att komma. Det är alltså inte en filmatisering av boken utan mer själva historien, den mellan Caroline Mathilde och Struensee. Dronningen og livlaegen heter den för tillfället på danska (en tidigare titel var Caroline Mathildes år). Jag var förstås överlycklig när jag först fick nys om nyheten. Sedan sänktes förhoppningarna lite när jag såg att regissören skulle vara samma som gjorde Män som hatar kvinnor (nu har jag inte sett Män som hatar kvinnor, men jag tänker storbudgetfilm och kassasuccé och det är väl inte riktigt den form som jag vill att denna historia skall stöpas i...). Sedan höjdes dom igen när jag såg att Alicia Vikander skulle spela Caroline Mathilde (som inte var brunett utan blond, men det kan jag förlåta just nu), som jag bara har goda erfarenheter av efter huvudrollen i Till det som är vackert. Att Mads Mikkelsen skulle spela Struensee höjde förväntningarna ytterligare ett snäpp, då jag hade goda minnen av honom också från Älska dig för evigt (som det nu iofs var ett tag sedan jag såg, men minnena är som sagt goda). Mitt i allt detta börjar jag förresten bli mer och mer övertygad om att det inte är så viktigt att se en av sina största läsupplevelser gestaltad på vita duken. Detta är mer en entusiasm som dröjer kvar hos mig sedan femtonårsåldern... men, men obekymrad ännu: jag jublade också över att filmen skulle bli dansk, då ju hela historien faktiskt utspelar sig i Danmark. Att orsaken därtill är att det skulle bli billigare så (annars skulle den ha gjorts på engelska) borde naturligtvis redan ha fått en varningsklocka att ringa angående regissörens planer på realism. Surfar in på imdb nu för någon dag sedan och får se två produktionsbilder.

Ursäkta, men vad är det för jäkla fejkade miner som "Struensee" och "vakt" har på bilden ovan?! Så nu har allt bara runnit av mig. Jag kommer förstås att se filmen när den väl släpps på biograferna, bara för att jag inte kommer att kunna låta bli. Det kan förstås vara lite vågat att döma ut allting efter en enda bild. Men jag är ändå rädd för att det kommer att bli ett Stort Episkt Kostymdrama. Och folk kommer att tala och uppföra sig såsom folk gör i sådana filmer. Med noll trovärdighet. Jag önskar att fler filmskapare skulle följa Bo Widerbergs motto "Liv till varje pris"....

Majakovskij, my love

2011-04-29T21:53:00.002+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=h748GJ4BM18

Finner mig förälskad i överdådiga kostymer, svartvit skönhet och Norma Shearers stumfilmsmimik trots anakronismer och hollywoodsk prägel

2011-04-27T17:20:00.001+02:00

Marie Antoinette (1938) med Norma Shearer, Tyrone Power, Robert Morley och Joseph Schildkraut i huvudrollerna.

Denna lördag

2011-04-23T12:04:00.003+02:00

Der Tod und das Mädchen

2011-04-18T20:21:00.000+02:00

Jan Molenaer, Vanitas (1633)

Franz Schubert: Der Tod und das Mädchen, Quartet No. 14 in D Minor (Andante con moto)

Aftonstund

2011-04-04T19:21:00.003+02:00

Tips!

2011-04-02T20:15:00.001+02:00

Missa för allt i världen inte den fantastiska kombinationen av Beethovens Eroica med den rörliga bildens historia som sändes ikväll:

http://svtplay.se/t/149942/musik_special

Videon är tillgänglig t o m 2 maj!

Kvällens bilder --

2011-03-30T21:26:00.003+02:00

Abraham Bloemaert: Svanar, okänt årtal

Juan van der Hamen: Flora, 1627

Annars då? Jag kunde inte stå emot och har beställt Martina Lowdens Allt i Modernistas snygga nya utgåva. Sedan så pågår Humanioradagarna på universitetet. Tänkte engagera mig imorgon och bl a gå på en föreläsning hållen av en av mina husgudinnor (Karin Johannisson kallad) samt även gå förbi Axess på mässan och eventuellt få se Therese Bohman - alltid roligt när personer bakom bloggar man läser träder fram i (den egna) verkligheten!

Senare delen av eftermiddagen har ägnats åt några romantiska poeter. Romantiken annars en era jag varit lite kluven inför, har aldrig helt och fullt kunnat identifiera mig med svärmisk längtan till naturen, ljuva suckar, hur man hela tiden balanserar mellan tårar av lycka och djupaste melankoli - just det sköra tillståndet, sinnena vidöppna för intryck -- det låter hemskt vackert och på något sätt positivt men det är inget som jag kan ta till mig på ett övergripande sätt, och det är inte heller det sinnelag jag söker i litteraturen. Jag förundras trots detta av skönheten i ex Keats poesi. Wordsworth väcker roligt nog barndomsminnen till liv - farfar och farmor hade en hel hylla med poesi från olika epoker, däribland en lite tunn volym innehållande dikter av Wordsworth och Coleridge. Jag fastnade särskilt för Wordsworths Daffodils, på ungerska hette den (översatt) Dansande eldsliljor. Då kände jag mig helt förtrollad, jag minns också hur jag inte förstod en del meningar, som det att poetens inre öga öppnar sig i ensamheten (för att återse de dansande liljorna framför sig). Men jag tjusades desto mer av de dansande liljorna, åh! Vilken vacker bild. Det tycker jag fortfarande, men om det nu egentligen är mest på grund av nostalgin vet jag inte.

Läsning

2011-03-23T19:24:00.016+01:00

Jag ser att kategorin Litteratur har blivit sorgligt försummad på sistone. Något som närmast står i grov kontrast till min vardag, får man väl säga. I kursen har vi nu precis avslutat delmoment två, alltså från Medeltid t o m 1700-tal. Det betyder att studenten har tagit sig igenom Njals saga, Eddadikter, trubadurlyrik, alster av Petrarca och Dante, fått smaka på mindre urval av Boccaccio och Chaucer, fnissat åt Rabelais' Pantagruel och Gargantua, läst delar ur Erasmus' Dårskapens lov, blivit tagen av Villon, ännu mer så av Shakespeares Hamlet och Much ado about nothing, stundtals tjusats men i längden tråkats ut av Stiernhielms Hercules, läst Wivallius, Lucidor och Kolmodin med intresse, blivit förtjust i Don Quijote och Gullivers resor, berörts av Hedvig Charlotta Nordenflycht och Anna Maria Lenngren, mindre så av Bengt Lidner, sugits in i Racines Fedra, kluckat förtjust åt Molières Tartuffe, knutit eviga vänskapsband med Bellman, följt med på Candides strövtåg genom (och bortom) det absurda och grymma Europa, samt ömsom känt med och ömsom suckat åt den unge Werther.

Werther, Werther! Du borde ha gjort slag i saken i stället!

Under tiden har böcker av egen preferens samlats på hög på nattduksbordet, olästa, men ännu ej tillbakalämnade då ju hoppet är det sista som dör---

Dessutom har böcker inhandlats på eget bevåg, nämligen Samuel Richardsons Pamela (efter förtjust rekommendation av en föreläsare), Strindbergs Röda rummet (som pocketutgåva, den bara ber om att få ligga i din hand), samt Bo Widerbergs novellsamling Kyssas. Superego fnyser och säger – Jaha, och när skall du ha tid att läsa dem?
– Vet inte, vill inte veta. Någon gång!

Allegro ma non troppo

2011-03-19T22:45:00.007+01:00

Kvällens bild och Vivaldi

2011-03-18T22:07:00.002+01:00

Gustav Klimt: Danaë, 1907

***

P.S Är för övrigt sugen på att se denna utställning: http://www.nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Utstallningar1/Aktuella1/Lust-och-last/

(Jag vill också sitta med en ung Thommy Berggren och lyssna på Vivaldi)

2011-03-15T18:08:00.006+01:00

Jag har inte sett filmen (Barnvagnen, 1963) -- stötte bara på denna scen och blev alldeles tagen:

Lillian Gish

2011-03-08T00:15:00.001+01:00

Tillsammans med Lars Hanson i The Wind (1928)

Stumfilmsstjärna och en av mina absoluta favoriter - en helt fantastisk skådespelerska. Och om ni har chansen så se henne, inte bara i The Wind (1928) utan även i The Scarlet Letter (1926), där hon och Lars Hanson är lysande.

Stillbild ur The Wind (1928)

Gösta Berlings saga (1924)

2011-02-22T08:35:00.005+01:00

Inte trodde jag att jag någonsin skulle bli så fängslad och gripen av en stumfilm. Att en stumfilm skulle bjuda på sådana storslagna scener och ren filmlycka. Hur det mitt i allt det nästintill parodiska och överdrivna uppstår skönhet och djup. Lars Hanson gör en underbar Gösta Berling och vissa ögonblick med den unga Greta Garbo är värda att dö för...

I ena stunden sitter man och småler åt en extra dramatisk gest, i nästa stund är man hänförd, upptagen i filmen. Matti Byes nykomponerade musik till filmen bör också lovordas, dess sätt att följa filmen och skapa precis rätt stämningar är fantastiskt.

Hur ser livet ut efter Mauritz Stillers Gösta Berlings saga? Man tänker: Mer Lars Hanson, Mer Greta Garbo! Men framförallt: Mer stumfilm!

From Childhood's Hour

2011-02-18T13:51:00.000+01:00

Mitt hjärta brister nästan när jag läser denna dikt, i en slags chockartad identifikation. Människan, detta ensamma flockdjur...

From Childhood's Hour av Edgar Allan Poe

From childhood's hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.
From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.
Then—in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life—was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent or the fountain,
From the red cliff or the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,
From the lightning in the sky
As it passed my flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

Tack till Jenny Maria som skriver om dikten.

Tittut!

2011-02-18T13:38:00.000+01:00

En Watteau-dam kikar fram över ryggen på Johan Huizingas Ur medeltidens höst.

Rysansvärd scen ur Gösta Berlings saga (1924)

2011-02-13T16:51:00.001+01:00

Bach, min älskade

2011-02-11T18:56:00.000+01:00

Tisdagsbilder

2011-02-08T21:35:00.003+01:00

Pierre Bonnard: Kvinna liggande i säng, 1899

Pierre Bonnard: Kvinna som tvättar sina fötter, 1894

Anne Vallayer Coster: Stilleben, 1770

Parmigianino: Studie av ett huvud, 1500-tal

Henri de Toulouse-Lautrec: Sängen, 1893

Dagens bild

2011-02-05T16:13:00.000+01:00

Antonello da Messina: Porträtt av en okänd man

Det är inte ofta man ser någon le mot en från ett 1400-talsporträtt!

Vad har de gjort?

2011-02-04T14:49:00.001+01:00

Fotografier tagna på kriminella i Australien (1920-tal).

Apropå.

Öijer x 3

2011-01-29T17:33:00.000+01:00

*
vad du minns:

den svarta barnvagnen

sedan bruset av aspar och lönn

som hinner in i dej

vad som talar för oss

är att vi utsätts

för ett grovt sexuellt umgänge med

alltings ofullkomlighet

med alltings längtan efter fullbordan

hundskall av dygn löper tillbaka

genom historien, medeltidens vårnätter

springer över äppelträden där

unga flickor klädda i vitt linne

befruktar sej själva

rullar sej havande i gräset

*
jag försöker minnas
första gången jag greps
av det overkliga i människors existens
när jag såg dom röra sej i fönstren
mitt över gatan
och undrade vad som drev dom
vad som fick dom att fortsätta
men den här gången
känner jag bara en enorm trötthet
medan staden och kvällsljuset tar över
och sveper in mej i en vaggande klang
av förhistorisk sorg
som långsamt vibrerar och suddas ut
mellan väggarna i rummet

Bruno K. Öijer, Medan giftet verkar

Ny skrud

2011-01-28T23:04:00.004+01:00

Plötsligt fick jag en överväldigande lust att ha en snygg, vit blogg så jag bestämde mig för att ändra lite i designen. När ni hämtat er från chocken kan ni bli lugnt förvissade om att innehållet blir detsamma även i fortsättningen!

What makes life worth living

2011-01-27T18:31:00.000+01:00

Tisdagsbilder

2011-01-25T21:35:00.000+01:00

Walter Osborne: Födelsedagsfesten, 1900

Henri de Toulouse-Lautrec: Modisten, 1900

Egon Schiele: Den lilla staden (Krumau), 1915-16

Salvador Dalí: Raphaelesque Head Exploding, 1951

John French Sloan: Duvorna, 1910

Jag vill läsa den nu

2011-01-25T16:37:00.006+01:00

En historia om Marie de Gournay, hängiven beundrare av och senare andlig adoptivdotter (!) till allas vår älskade Michel de Montaigne. Jag har reserverat den på biblioteket, men Gud vet när den blir tillgänglig....

(För mer information krävs endast ett klick på boken)

”The Presence of an Attractive Woman Elevates Testosterone and Physical Risk Taking in Young Men”

2011-01-23T13:29:00.002+01:00

Fick mig att tänka på denna scen med Marcello Matroianni ur Vita nätter (1957).

Observera fr o m 4:47.

Apropå.

Den lilla listan

2011-01-17T18:21:00.002+01:00

1. Alison Bechdel, Fun Home
2. Evelyn Waugh, En förlorad värld
3. Simone de Beauvoir, Den inbjudna
4. Christopher Isherwood, En enda man
5. Etgar Keret, Goda intentioner
6. John Fowles, Samlaren (2x)
7. J.D Salinger, Räddaren i nöden
8. Kristina Hultman, Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay
9. Bernhard Schlink, Högläsaren
10. Emily Brontë, Svindlande höjder
11. Ian McEwan, Amsterdam
12. Daniel Åberg, Vi har redan sagt hej då
13. Gertrud Hellbrand, Vinthunden
14. Jette A Kaarsbøl, Din nästas hus
15. Jette A. Kaarsbøl, Den stängda boken (2x)
16. Alexandre Dumas, Drottningens halsband I
17. W.S Maugham, Teater
18. Németh László, Iszony I
19. Németh László, Iszony II
20. Therese Bohman, Den drunknade
21. Zolnay Vilmos, A művészetek eredete
22. P.G Woodhouse, Jeeves Takes Charge
23. Olga Tokarczuk, Löparna
24. Roberto Bolaño, De vilda detektiverna
25. Daniil Charms, Brev ur rockärmen
26. Calixthe Beyala, Ännu talar träden
27. Agnes von Krusenstjerna, Den blå rullgardinen
28. Agnes von Krusenstjerna, Kvinnogatan

Detta alltså böckerna jag läst förra året. För den som funderar över nr 18-19 och 21: det är ungerska böcker det är frågan om. Den första titeln kan väl närmast översättas med ordet skräck (möjligen ett lite för starkt ord som inte beskriver den mer ihållande känsla som iszony är, men vad gör man). Nr 21 kan översättas med Konstarternas ursprung, en bok som har förändrat mitt sätt att se på den mänskliga civilisationen - ja, världen. Min ambition är att en vacker dag översätta den till svenska, och helst även engelska så att den kan nå många läsare. Detta alltså ett verk som praktiskt taget tegs ihjäl då den kom ut i Ungern på 70-talet och har sedan dess fallit i glömska, trots sitt på många sätt banbrytande innehåll.

Jag hade inga planer på att sammanställa en sådan här lista, men så bläddrade jag igår i läsdagboken och såg på året som gått och kunde även konstatera att detta nog är sista året (ett tag framöver) som min personliga smak speglas i mina läsval. Personlig smak och personlig smak, förresten, mycket har jag ju hittat genom bloggar, rekommendationer m.m

Det är roligt hur man kan transporteras tillbaka i tiden, in i en viss sinnesstämning genom en enda boktitel. Det är därför jag skriver läsdagbok. Dock är förlusten av spegeln för mina preferenser till förmån för litteraturvetenskaplig kurslitteratur ingalunda något jag sörjer över, tvärtom... Idag var jag på kursens introduktionsföreläsning och förutspår en spännande termin rörande texter och böcker som skall läsas...!

Idag köpte jag även Julio Cortázars Hoppa hage. På ett antikvariat. Jag blev så glad när jag fick syn på den, denna titel som är tillfälligt slut hos Adlibris och som jag lånade från biblioteket men var tvungen att lämna tillbaka pga tidsbrist! Jag får nog fortfarande vänta till ett lov med denna bamsing (stor bok, 605 sidor), nu är jag bara lycklig över att få äga den. Det står förresten Recensionsex tryckt på den tjocka kortsidan, utgåvan är från 1989. Tänk, en gång har en kritiker (förmodar jag) hållit i den...

Söndagsmelodi

2011-01-16T11:38:00.000+01:00

Johann Sebastian Bach – Variation 1

Musikpaus

2011-01-15T11:45:00.001+01:00

Laurence Cummings – Keyboard Suite No. 7 In G Minor, HWV 432 : VI. Passacaille

Nu till något annat...

2011-01-13T21:14:00.000+01:00

Fresker från Ajanta-grottorna i Indien. Observera de snygga underkläderna på damen i mitten!

Övrigt: Idag köpte jag, förutom antologier om grekisk & romersk litteratur (nästa termin ägnas alltså åt Litteraturvetenskap A), en bok om Marcel Duchamp. Vem skulle ha trott det? Det är naturligtvis Thomas Hårds föreläsningar som spökar. Motvilligt känner jag mig alltmer dragen till Duchamps värld.

Hammershøi: Den stilla världen inomhus

2011-01-08T14:41:00.001+01:00

Zerkalo

2011-01-07T19:44:00.003+01:00

Ingen annan filmregissör lyckas träffa mig rakt i hjärtat och samtidigt ta andan ur mig på samma sätt som Tarkovskij. Man sitter där helt bedövad och lycklig på samma gång.

-----

P.S Håll utkik imorgon. Då kommmer ett inlägg med Hammershøis målningar...

Dagens Giuseppe Giuliano

2011-01-03T16:58:00.003+01:00

Dagens Louis-Claude Daquin

2011-01-03T16:37:00.003+01:00

Dagens Domenico Scarlatti

2011-01-03T12:13:00.001+01:00

Första inlägget för år 2011...

2011-01-01T19:41:00.009+01:00

...är givetvis fullt av små watteauismer! Barn, vackra kläder, voyeurism, närmanden och ansikten skissade rakt ur vardagen. Detaljer från Jean-Antoine Watteaus målningar med andra ord - en gång i tiden lika moderna och fashionabla som siffran 2011 ter sig för oss nu...!

P.S Det utlovade Hammershøi-inlägget är på kommande så småningom, så misströsta ej!

Gott Nytt År!

2010-12-31T12:59:00.003+01:00

Gott Nytt År, kära lilla läsarskara!

Läser...

2010-12-30T16:35:00.010+01:00

... Henry James' The Portrait of a Lady och min kärlek för denna författare väcks igen. Nu vill jag bara gå lös på Adlibris och inhandla övriga böcker av honom (som Princess Casamassima, The Golden Bowl, The Wings of the Dove och The Ambassadors som ses nedan). De fina Penguin-utgåvorna minskar inte habegäret.

Lycka i form av trumpeter, stråkar och fortepiano

2010-12-27T14:07:00.000+01:00

En ny höjdpunkt

2010-12-27T13:50:00.007+01:00

Ännu talar träden av Calixthe Beyala. En sådan underbar, mustig, gripande, humoristisk och klok bok! Fantastisk!

God Jul!

2010-12-23T22:05:00.001+01:00

Bilder ur en barndom

2010-12-22T17:40:00.004+01:00

Något för kvällen. En underbar rysk animerad film från 1979 av Jurij Norstein.

En ny bok och så lite musik

2010-12-18T23:09:00.004+01:00

Jag som så optimistiskt gjort upp en läslista inför jullovet... Och så får jag ett nött ex av Hermann Hesses Glaspärlespelet till skänks (orsak: "Vi har dubbletter av den och jag tror dessutom att den kommer att fascinera dig"), och jag är totalt fast och slukad. Wow! Ibland stöter man på böcker... jag skriver 'ibland', men detta kanske endast gäller vana läsare? Man blir 'avtrubbad' och känner inte att man stiger in i en ny värld varenda gång man öppnar en bok, just för att läsning är vardagsmat istället för ett nöje man ägnar sig åt då och då. Eller så är detta helt individuellt. Nåväl, jag läser i alla fall ofta böcker jag trivs med, men mer sällan sådana där jag verkligen känner att jag stiger in i en unik värld (ex Tolstoj, och även Tolkien vill jag minnas hade en sådan effekt... och Cărtărescu! Det finns nog ett par stycken). Nu är i alla fall Glaspärlespelet en sådan upplevelse. Höll på att ramla av stolen då det i bokens början - i en framtida 'utopi' - beskrivs en fjärran tid, med många brister och nästan lite löjliga seder, bruk, vanor - som är lite svåra att förstå för 'dagens människa'. Och herregud, det är ju vår tid som beskrivs! Mycket märklig känsla. Efter detta känns plötsligt hela framtiden som boken utspelar sig i som en mycket övertygande & alldeles egen värld, som man sugs in i och blir lite rädd för, då den också är så främmande från vår tid. Ja, det är så verkligt att det känns som om det är ett äkta dokument jag håller i min hand, ur vilken en möjlig framtids röst talar.

Är mycket spänd på hur hela romanen kommer att utveckla sig, är som sagt bara i början ännu.

Och så ett musikstycke, snodd rakt från min kära Skogsnymf (vars blogg är ett guldkorn!).

Charmed by Daniil Charms

2010-12-17T20:04:00.003+01:00

Detta fotografi av Daniil Charms stirrar på mig från omslaget på hans bok. Som om jag förolämpat honom på något sätt. Eller kanske är detta bara en grimas gjord för kameran, i verkligheten brast han upp i ett humoristiskt leende efter att bilden tagits.

Jag rekommenderar er att läsa Brev ur rockärmen för att få ta del av denne härlige författares absurda, roliga brev som han skrev under ett sovjetiskt trettiotal. Hans egenhändigt tecknade självporträtt finns infogade här och var i texten.

"Till Tamara Meyer-Lipavskaja

Kursk, 2 september 1932

Kära Tamara Aleksandrovna,

hur står det till med Er? Aleksandr Ivanovitj läste Ert brev och hulkade direkt. Hur är det egentligen med era njurar? Jag har funderat länge på detta och inte kommit till något vettigt svar. Njurarna tjänar som bekant till att avlägsna skadliga ämnen ur organismen och påminner till formen om bönor. Vad kan väl hända för något med dem? I alla fall inträffade en rolig sak med Er. Vad betyder njurdislokation? Föreställ er för enkelhetens skull att Ni och Valentina Jefimovna är två stycken njurar. Och plötsligt börjar den ena av Er att dislokera sig. Vad betyder det? Absurt. Ta och sätt dit Leonid Saveljevitj, Jakov Semjonovitj eller vem som helst i stället för Valentina Jefimovna - det blir i alla fall en enda röra av alltihop. Jag har skickat mina gratulationer till Valentina Jefimovna. Hurdan hon än är, måste man lyckönska henne.

Daniil Charms"

Fniss.

Jag blir sugen på att läsa mer än brev av denne Charms, eller Daniil Ivanovitj Juvatjov som han egentligen hette. Känner att min Rysslandskärlek börjar blomma upp igen.

Detta får bli mitt sista inlägg innan jag beger mig hem till Åland för jullovet (och för att avsluta en sista hemtentamen, bör tilläggas...).

Läslista inför jullovet:

Två första delarna i serien Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna

Ännu talar träden av Calixthe Beyala

Krig och fred av allas vår älskade Tolstoj

Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette

Labyrinths av Jorge Luis Borges

Utrensning av Sofi Oksanen

Petrarcas kärleksdikter

Och nu har jag försökt vara realistisk, bara Tolstoj är nämnvärt tjock så jag borde klara det (de kommande julklappsböckerna har blivit föremål för aktiv förträngning och räknas inte med).

Fredagsinlägg

2010-12-17T09:23:00.006+01:00

Titta vad fint. En kvinna som ägnat eftermiddagen åt att signera kort åt vänner och bekanta (maken jobbar, inga barn) sedan tagit paus, druckit en kopp kaffe, sedan på sin väg förbi sovrummet ser hon det dunkla seneftermiddagsskenet, går in, ställer sig framför fönstret och tittar ut, och ser att morgonens täta snöfall resulterat i ett underbart tjockt vintertäcke över gården och den intilliggande skogen. Precis nedanför fönstret kan hon se harspår.

Målning av den fantastiske Vilhelm Hammershøi som får tillägnas ett eget inlägg snart.

Szymborska, Szymborska!

2010-12-16T22:54:00.000+01:00

Född

Så detta är hans mamma.

Den där lilla kvinnan.

Den gråögda anstifterskan.

Båten som för åratal sedan

förde honom till stranden.

Från den tog han sig ut

i världen,

i ickeevigheten.

Föderskan av den man

som jag går med genom eld och vatten.

Så detta är hon, denna enda

som inte har valt honom

färdig och komplett.

Ensam fångade hon upp honom

i skinnet som jag känner,

band honom vid skelettet

som är dolt för mig.

Ensam såg hon ut

dessa gråa ögon

med vilka han har sett på mig.

Så detta är hon, hans alfa.

Varför visade han henne för mig?

Född.

Så även han är alltså född.

Född som alla andra.

Liksom jag, som ska dö.

Son till en verklig kvinna.

Kommen ur kroppens djup.

En vandrare till omega.

Utlämnad

åt sin egen frånvaro

från alla håll,

i varje stund.

Och hans huvud

är ett huvud som dunkas i en vägg

vilken, än så länge, ger efter.

Och hans rörelser

är ett upphävande

av den allmänna domen.

Jag förstod

att han redan färdats halva vägen.

Fast det sade han inte till mig,

nej.

- Det här är min mor -

sade han bara.

Wisłava Szymborska