"Blanche tyckte illa om Broca. Hon ansåg att han i grunden betraktade henne som ett djur, vars skalle kunde mätas och vägas. Men hur snillrikt förstod ej denna unga flicka Blanche, spetsknypplerskan!, att försvara sig mot detta andliga förtryck!"
24 september 2011
Piero di Cosimo: Venus, Mars och Cupido
Klicka på bilden så att den blir större! Nu är den erbarmligt liten.
Men alltså, till saken. Vilken målning. Venus är väl den som ser mest levande ut i skaran, men Cupido ser ut att ha uppgivit andan, med ögon rullade mot himlen, och även Mars har något av lik över sig, och så har vi fjärilen/malen på Venus ben som bara förstärker stämningen av död och eventuell förruttnelse (mina tankar förs till Peter Greenaway och Caravaggio), och den vita kaninen där som stryker sig mot Venus bakdel, tätt intill Cupidos arm, och så duvorna som kysser varandra och de glänsande delarna av Mars avtagna rustning, utspridda... och allt känns en smula dekadent, letargi och död i naturskönt landskap...
...och jag inser att allt egentligen är menat att vara en vacker allegori, och att de inte alls är (halv)döda, men inte vill väl någon ta ifrån mig detta outplånliga första intryck??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar