"She might have seen that what had bowed her head so profoundly – the thought of the world's concern at her situation – was founded on an illusion. She was not an existence, an experience, a passion, a structure of sensations, to anybody but herself. To all humankind besides Tess was only a passing thought. If she made herself miserable the livelong night and day it was only this much to them – 'Ah, she makes herself unhappy.' If she tried to be cheerful, to dismiss all care, to take pleasure in the daylight, the flowers, the baby, she could only be this idea to them – 'Ah, she bears it very well.' Alone in a desert island would she have been wretched at what had happened to her? Not greatly. If she could have been just created, to discover herself as a spouseless mother, with no experience in life except as the parent of a nameless child, would the position have caused her to despair? No, she would have taken it calmly, and found pleasures therein. Most of the misery had been generated by her conventional aspect, and not by her innate sensations."
Detta skrev Thomas Hardy 1891. Fint av honom.
Å, den här romanen läste jag för ett par år sedan. Den är underbar! Jag tar bara så illa vid mig när jag läser om den debatt den väckte.
SvaraRaderaJag erkänner att jag inte ännu läst ut den, jag liksom fastnade. Men! Jag blir lite ljuv inombords av att tänka på den.
SvaraRaderaPS Igår somnade jag med laptopen på mage under tiden lyssnade concerto grosso.
Minerva: Nej, debatten var sorglig. Vi får vara glada att den åtminstone idag räknas till litterär kanon. En liten bit på vägen har vi trots allt kommit...
SvaraRaderaCaroline: Ljuv och hemsk är den!
SvaraRaderaP.S :)
Åh! Underbart citat! Vi är alla fantastiska kärl av upplevelser, men inte alltid kommunicerade kärl. Det är en sorg när en människa blott lever för att tillfredsställa de bilder och fördomar andra människor har av en själv.
SvaraRaderaSå är det, Schniff!
SvaraRaderathomas hardy skrev mycket fint. dags för revival
SvaraRadera