Lite underskön musik att lyssna på

Läsning

Jean-Jacques Rousseaus Julie eller den nya Héloïse. Efter att ha trånat efter verket i flera år fick jag slutligen de båda banden i en kär födelsedagspresent. Huvudskälet, som alltid i dessa fall, är att jag verkligen älskar estetiken i konst och kläder från och med 1750-talet och framåt. Så när jag fick upp ögonen  för en äkta bästsäljare från 1760-talet med vackra porträtt av François Lemoine och Chardin på omslaget, så rusade pulsen iväg. De här Atlantis-utgåvorna är helt underbart fina, och med tidsenliga illustrationer som ett extra plus. Nu kan jag inte uttala mig tvärsäkert ännu, då jag bara läst de första breven (det är alltså en brevroman), men jag frusteras redan av den sexualfientliga attityden. Det självförnekande dyrkandet av Den Stora Kärleken som man inte är värd (att verket sägs vara startskottet för vårt moderna kärleksideal gör inte saken bättre). Försäkrandet om att man endast har de "renaste känslor" för varandra, eftersom sex är så fult och smutsigt och lågt. Och kvinnan (Julie) som motvilligt erkänner den ömsesidiga attraktionen till sin informator och ber honom att inte dra nytta av den på något "skändligt" sätt. Och jag försöker ta ett steg tillbaka och begagna mig av attityden jag fått med mig från 30 poäng idéhistoria: man ska inte hålla med, bli emotionellt involverad i de äldre texter man läser utan istället försöka förstå -- samhället, tiden, varför man hade de idealen man hade. Och visst, om jag skall tänka mig de praktiska konsekvenserna av ett hemligt förhållande i en tid utan tillgängliga preventivmedel eller fri abort, leva mig in i den sociala kontrollen och kollektiva tänkesättet, individens val och begär som inte sattes särskilt högt, så blir det förstås genast lite lättare att se hela dilemmat, alla möjliga komplikationer, som slutligen resulterar i dessa attityder som väl måste betraktas som försvarsmekanismer. Men det är svårt.

Så innan jag återvänder till Julies svåra värld (estetiken till trots) vänder jag mig för en stund till en åldrad kejsares memoarer, nämligen Marguerite Yourcenars Hadrianus minnen (för övrigt en härlig kontrast till förra årets antiklimax i form av I, Claudius).