Ja, hur skall man uttrycka det... dessa färger, dessa ansikten, dessa motiv, denna mjukhet, detta lugn (för att inte säga tidlöshet, men jag befarar att detta ord har använts för många gånger för att det skall ha någon verkan). Till exempel damen med den lilla flaggan - visste ni att det är en solfjäder? Att man hade solfjädrar som såg ut som små flaggor år 1553? Sådant blir jag oerhört charmerad av. Och så vecken i hennes kläder. Det är så att man smälter av hänförelse. Porträttet ovanför, kvinnan med fruktbrickan, jag älskar den. Och kvinnornas hår, det var dessa blonda hårsvall jag föll för först hos Tiziano.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar