"Blanche tyckte illa om Broca. Hon ansåg att han i grunden betraktade henne som ett djur, vars skalle kunde mätas och vägas. Men hur snillrikt förstod ej denna unga flicka Blanche, spetsknypplerskan!, att försvara sig mot detta andliga förtryck!"
1 oktober 2009
Den underbare Sir Joshua Reynolds - ansikten
För några till favoriter (i betydligt bättre storlek än här på blogspot) klicka här, här och här. Och för en kollektion av Reynolds verk klicka här.
Oj, vilken uttrycksfullhet i porträtten, det finns verkligen ett kynne och ett temperament hos var och en av de avbildade! Väldigt vackert! Jag kan verkligen ingenting om konst, i synnerhet inte om porträttmåleri på 1700-talet - är detta sätt att måla människor någonting som särskiljer Reynolds från andra i samma genre? Det känns som om hans porträtt är mer verklighetstrogna, inte alls så likformiga och stela som andra från ungefär samma tid. Eller är han tidstypisk och bara säreget begåvad?
Mitt urval härrör mest från min personliga beundran för hans talang. Men lika väl kan franske François Boucher och Reynolds landsman Thomas Gainsborough nämnas i fråga om uttrycksfullhet. Det beror mycket på vad man ser på för konstnär - de uppmärksammade idag hör ju till de bästa, och det beror då mycket på att de på ett eller annat sätt särskiljde sig från sina samtida kolleger. Samtidigt spelar tidsåldern stor roll. Personligen tycker jag att uttrycksfullheten ändå dominerar bland rokokons porträtt (och senare romantikens) då ju sådan tonvikt började läggas vid spontanaitet, livfullhet - den 'naturliga' människan. Det stela återfinns mer i medeltida porträtt och en del från 15-1600-talet (fast här finns det också stora skillnader). Så jag skulle säga att Reynolds är både tidstypisk och säreget begåvad, som du skrev förslagsvis. Och det är bara roligt att få höra andras tankar i detta ämne så känn dig fri att framföra dem! (Hur 'imbecilla' de än må vara! :))
Oj, vilken uttrycksfullhet i porträtten, det finns verkligen ett kynne och ett temperament hos var och en av de avbildade! Väldigt vackert! Jag kan verkligen ingenting om konst, i synnerhet inte om porträttmåleri på 1700-talet - är detta sätt att måla människor någonting som särskiljer Reynolds från andra i samma genre? Det känns som om hans porträtt är mer verklighetstrogna, inte alls så likformiga och stela som andra från ungefär samma tid. Eller är han tidstypisk och bara säreget begåvad?
SvaraRaderaFörlåt en konstokunnigs imbecilla tankar!
La Bibliofille,
SvaraRaderaMitt urval härrör mest från min personliga beundran för hans talang. Men lika väl kan franske François Boucher och Reynolds landsman Thomas Gainsborough nämnas i fråga om uttrycksfullhet. Det beror mycket på vad man ser på för konstnär - de uppmärksammade idag hör ju till de bästa, och det beror då mycket på att de på ett eller annat sätt särskiljde sig från sina samtida kolleger. Samtidigt spelar tidsåldern stor roll. Personligen tycker jag att uttrycksfullheten ändå dominerar bland rokokons porträtt (och senare romantikens) då ju sådan tonvikt började läggas vid spontanaitet, livfullhet - den 'naturliga' människan. Det stela återfinns mer i medeltida porträtt och en del från 15-1600-talet (fast här finns det också stora skillnader). Så jag skulle säga att Reynolds är både tidstypisk och säreget begåvad, som du skrev förslagsvis. Och det är bara roligt att få höra andras tankar i detta ämne så känn dig fri att framföra dem! (Hur 'imbecilla' de än må vara! :))
Jävlar så bra. Blev lite kär i kvinnan på det femte porträttet uppifrån.
SvaraRaderaSkymning,
SvaraRaderaJag är också kär i dessa porträtt. Kvinnan i fråga är Jane, grevinna av Harrington.
Här är porträttet i sin helhet:
http://www.abcgallery.com/R/reynolds/reynolds148.html