Man borde tänka på att vi är lyxvarelser som egentligen inte har något att bekymra sig över.
Man borde tänka på att vi är lyxvarelser som egentligen inte har något att bekymra oss över.
Vi borde tänka på att vi är lyxvarelser som egentligen inte har något att bekymra oss över.
---
(16.59)
Nej, jag får inte den här meningen att stämma. Andra meningen känns direkt felaktig. Samtidigt låter "sig" efter "vi" fel. Eller så har jag blivit tillfälligt språkligt döv.
----- (17.04)
Det är nog första och andra meningen som stämmer. För "oss" efter "som" låter fel, det hör jag nu.
--- (17.07)
Eller kanske inte. Döv, som sagt.
Första varianten, definitivt. Dels främmandegör du "vi" genom "sig"; av samma anledning är nr. 2 alltför personlig med avseende på lyxvarelserna (de bör, tycker jag, för effektens skull framställas som anomalier). Av detta följer att nr. 3 både är alltför personlig och dessutom låter krystad.
SvaraRaderaMen om jag får vara så båld att komma med förslag: det enkla imperativet "tänk på att vi är lyxvarelser ..." eller helt enkelt konstaterandet "vi är lyxvarelser ..." gör det hela mer koncist, mer rakt på sak. Och för att framhäva cynismen i det hela ytterligare: vad sägs om lyxdjur?
Skymning,
SvaraRaderaJag gillar din tankegång! Först höll jag inte riktigt med, men nu förstår jag det bättre, det är bra förslag du har. "Vi är lyxdjur som egentligen inte har något att bekymra sig över". Vad sägs om den? För nu när du säger det så låter det kanske lite för försiktigt om det börjar med "Man borde tänka på...".
Och lyxdjur är ett riktigt bra ord.
Jag tror annars att detta är en mening man kunde tänka oftare. Det är ju förstås svårt att ständigt slita sig loss från den bortklemade vardagen och betrakta det från ett avstånd, men man borde kunna försöka i alla fall.