För en del rör det sig säkert bara om bekvämt tillbakalutade damer, 1700-talsmänniskor sysselsatta med småsaker, rysch och pysch. Jag minns faktiskt inte längre vad som lockade in mig i rokokon, och då framförallt François Boucher. Länge avgudade jag Botticelli, Caravaggio och Vermeer (dessa är jag fortfarande varmt fäst vid) - ingen annan konst än renässansens och barockens kunde komma på fråga. Jag var till en början inte så förtjust i rokokons konst. Jag tyckte det var för färgglatt och fluffigt.
Så exakt när denna motvilja slog över till äkta hänförelse över detalj - och färgrikedom kan jag inte säga. Jag minns en sommar då jag befann mig i en bokhandel i Ungern och bläddrade i konstböcker - den där känslan jag fick då jag slog upp en bok med Raphaels målningar! Det var bokstavligt talat som att stiga in i en annan värld. Allt blev så mjukt och fridfullt. Jag måste ha varit spänd - få människor i bokhandeln, sociala och kulturella normer jag borde anpassa mig efter, men jag orkar inte... glömde nia den och den.... - åsynen av Raphaels verk fick mig att slappna av fullständigt. Samma känsla får jag nu då jag ser på Boucher. Färgerna, detaljerna!! En sådan fantastisk estetik.
Insåg att jag definitivt borde kolla upp Boucher närmare. Fint urval.
SvaraRaderaHej Skymning!
SvaraRaderaMycket bra insikt! :)