Jag lyssnar på en
alldeles fantastisk inspelning av Vivaldis vinter. Jag lider fortfarande av prestationsångest, men det tänker jag inte gå närmare in på nu. Det går framåt i alla fall. Och jag är förstås absurd som går och lånar
Mrs Dalloway från biblioteket - det enda jag kan göra är ju att läsa några sidor på bussen, konstatera att
det här är bra och sedan får den läggas på nattduksbordet tillsammans med resten av sin kolleger, och så fram med psykologiböckerna. Vad gäller exemplaret
Mrs Dalloway, så undrar jag vad som hänt med det, sidorna är alldeles buckliga, vilket får mig att gissa att den tappats i ett badkar. Vidare doftar den av en slags stark manlig eau de cologne, det tror jag att det är. Det stör mig, jag har doften i näsan hela tiden. Jag försöker föreställa mig att så doftar den vackraste mannen jag någonsin mött i hela mitt liv (så många månader sedan nu...) - ja, då blir den sympatiskare, jag skulle säkert kunna berusas av den. Men denna inbillning fungerar inte särskilt länge. För jag tror inte att han använder eau de cologne. Inte den här aggressiva typen i alla fall.
Och det kanske inte ens är manlig eau de cologne. Jag kan inte tänka mig att någon dränkt denna bok i det. Det måste röra sig om sådana där små kulor som man lägger i badvattnet så att det skall bli skummigt och väldoftande. Usch. Tänk att tappa en bok i det. Vilken chock. Och så får vi andra lida för det.
*
Och det är den första september! Jag måste bara skriva det. Jag tycker om september.
Och jag förtärs, börjar känna mig som munkarna, och nunnorna, denna förbannade bokliga avhållsamhet. Jag vill ha
Malina, jag vill ha Sapfos dikter och fragment, jag vill ha
Secret Sexualities - A sourcebook of 17th and 18th Century writing och jag vill ha
Age of Conversation hos mig nu - böcker som sätter mitt intresse och min själ i brand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar