Min nuvarande blygsamma läslista vars titlar jag kommer att bocka för gud vet när (detta bestående av böcker jag inte påbörjat än alltså);
I Kjell Westö, Gå inte ensam ut i natten (Jag måste nog skriva ner vad som fick mig intresserad också, så att jag inte glömmer det sedan och rycker på axlarna nästa gång jag kommer ihåg boken; det var nog det här: -- det blir förresten för långt att citera och jag hittar inte bokens exakta baksidestext men länk finns här. Men det är ungdomar och sextiotal och Helsingfors och generationer och att förstå sin tid och sådant. Det intryck jag fick i alla fall.)
II Klas Östergren, Den sista cigaretten (den här lilla meningen "...en roman som lever både av spänning och intelligens, ett allvarligt försök att förklara konsten som hållning och nödvändigt.")
III Georges Perec, Livet en bruksanvisning (!!! Georges Perec har jag haft bakom örat en längre tid tack vare La Bibliofille men det var väl först när de jag är inneboende hos rekommenderade och visade boken som jag blev förförd. Undrar om han är samma typ av överväldigande & lyckorusgivande författare som Bolaño? Jag har en känsla av det).
Ska jag kanske nämna att jag även är nyfiken på Therese Bohmans Den drunknade och Sigrid Combüchens Spill?
Filmlista:
I Se fler filmer av Roy Andersson.
II Målet att se Fellinis alla filmer kvarstår (jag har hittills sett fem).
När kommer jag att ha tid med allt det här? Jag vet inte, men det känns ändå som ett steg närmare möjligheten då man gör upp sådana här listor.
Mâr du bäst av att skrivas upp pâ sâ mânga ställen som möjligt? (:
SvaraRaderaSkymning: Haha, tack, de slarvigas vanliga dummma fälla! En parentes borde ordna saken.
SvaraRaderaSe Roy Andersson, sedan behöver man inte se något mer öht.
SvaraRaderaAlltså Roys filmer, inte han själv. Sånger från andra våningen är så utomordentligt genial att jag vill gråta bara jag tänker på den. Sublime!
Pojkfröken: Okej, nu är det bestämt, då vi ses skall vi inte bara diskutera Youtubeklipp utan även film!!
SvaraRaderaDen drunknade kan jag verkligen rekommendera, att läsa den var som en lång inanding: en atmosfär som steg för steg byggs upp på det där vädret-motsvarar-humöret-sättet som jag knappt stött på sedan jag läste Jane Eyre senast. Och så mycket konstreferenser, såklart, men ännu mer botanik vilket gjord mig lycklig. Orkidéer och änglatrumpter, parasiter och epifyter. Ja, helt enkelt: mycket bra bok, Bohman är king. Eller queen.
SvaraRaderaJA, det ÄR han! I kubik och kvadrat och allting! Perec alltså. MER överväldigande och lyckorusgivande än Bolaño, även om det kan tyckas omöjligt!
SvaraRaderaLa Bibliofille: Å, vad härligt att höra!!
SvaraRadera