Gott Nytt År!

Gott Nytt År, kära lilla läsarskara!

Läser...

... Henry James' The Portrait of a Lady och min kärlek för denna författare väcks igen. Nu vill jag bara gå lös på Adlibris och inhandla övriga böcker av honom (som Princess Casamassima, The Golden Bowl, The Wings of the Dove och The Ambassadors som ses nedan). De fina Penguin-utgåvorna minskar inte habegäret.

Lycka i form av trumpeter, stråkar och fortepiano

En ny höjdpunkt

Ännu talar träden av Calixthe Beyala. En sådan underbar, mustig, gripande, humoristisk och klok bok! Fantastisk!

God Jul!

Bilder ur en barndom

Något för kvällen. En underbar rysk animerad film från 1979 av Jurij Norstein.

Del I

Del II

Del III

Del IV

En ny bok och så lite musik

Jag som så optimistiskt gjort upp en läslista inför jullovet... Och så får jag ett nött ex av Hermann Hesses Glaspärlespelet till skänks (orsak: "Vi har dubbletter av den och jag tror dessutom att den kommer att fascinera dig"), och jag är totalt fast och slukad. Wow! Ibland stöter man på böcker... jag skriver 'ibland', men detta kanske endast gäller vana läsare? Man blir 'avtrubbad' och känner inte att man stiger in i en ny värld varenda gång man öppnar en bok, just för att läsning är vardagsmat istället för ett nöje man ägnar sig åt då och då. Eller så är detta helt individuellt. Nåväl, jag läser i alla fall ofta böcker jag trivs med, men mer sällan sådana där jag verkligen känner att jag stiger in i en unik värld (ex Tolstoj, och även Tolkien vill jag minnas hade en sådan effekt... och Cărtărescu! Det finns nog ett par stycken). Nu är i alla fall Glaspärlespelet en sådan upplevelse. Höll på att ramla av stolen då det i bokens början - i en framtida 'utopi' - beskrivs en fjärran tid, med många brister och nästan lite löjliga seder, bruk, vanor - som är lite svåra att förstå för 'dagens människa'. Och herregud, det är ju vår tid som beskrivs! Mycket märklig känsla. Efter detta känns plötsligt hela framtiden som boken utspelar sig i som en mycket övertygande & alldeles egen värld, som man sugs in i och blir lite rädd för, då den också är så främmande från vår tid. Ja, det är så verkligt att det känns som om det är ett äkta dokument jag håller i min hand, ur vilken en möjlig framtids röst talar.

Är mycket spänd på hur hela romanen kommer att utveckla sig, är som sagt bara i början ännu.

Och så ett musikstycke, snodd rakt från min kära Skogsnymf (vars blogg är ett guldkorn!).

Charmed by Daniil Charms

Detta fotografi av Daniil Charms stirrar på mig från omslaget på hans bok. Som om jag förolämpat honom på något sätt. Eller kanske är detta bara en grimas gjord för kameran, i verkligheten brast han upp i ett humoristiskt leende efter att bilden tagits.

Jag rekommenderar er att läsa Brev ur rockärmen för att få ta del av denne härlige författares absurda, roliga brev som han skrev under ett sovjetiskt trettiotal. Hans egenhändigt tecknade självporträtt finns infogade här och var i texten.

"Till Tamara Meyer-Lipavskaja

Kursk, 2 september 1932

Kära Tamara Aleksandrovna,

hur står det till med Er? Aleksandr Ivanovitj läste Ert brev och hulkade direkt. Hur är det egentligen med era njurar? Jag har funderat länge på detta och inte kommit till något vettigt svar. Njurarna tjänar som bekant till att avlägsna skadliga ämnen ur organismen och påminner till formen om bönor. Vad kan väl hända för något med dem? I alla fall inträffade en rolig sak med Er. Vad betyder njurdislokation? Föreställ er för enkelhetens skull att Ni och Valentina Jefimovna är två stycken njurar. Och plötsligt börjar den ena av Er att dislokera sig. Vad betyder det? Absurt. Ta och sätt dit Leonid Saveljevitj, Jakov Semjonovitj eller vem som helst i stället för Valentina Jefimovna - det blir i alla fall en enda röra av alltihop. Jag har skickat mina gratulationer till Valentina Jefimovna. Hurdan hon än är, måste man lyckönska henne.

Daniil Charms"

Fniss.

Jag blir sugen på att läsa mer än brev av denne Charms, eller Daniil Ivanovitj Juvatjov som han egentligen hette. Känner att min Rysslandskärlek börjar blomma upp igen.

Detta får bli mitt sista inlägg innan jag beger mig hem till Åland för jullovet (och för att avsluta en sista hemtentamen, bör tilläggas...).

Läslista inför jullovet:

Två första delarna i serien Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna

Ännu talar träden av Calixthe Beyala

Krig och fred av allas vår älskade Tolstoj

Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette

Labyrinths av Jorge Luis Borges

Utrensning av Sofi Oksanen

Petrarcas kärleksdikter

Och nu har jag försökt vara realistisk, bara Tolstoj är nämnvärt tjock så jag borde klara det (de kommande julklappsböckerna har blivit föremål för aktiv förträngning och räknas inte med).

Fredagsinlägg

Titta vad fint. En kvinna som ägnat eftermiddagen åt att signera kort åt vänner och bekanta (maken jobbar, inga barn) sedan tagit paus, druckit en kopp kaffe, sedan på sin väg förbi sovrummet ser hon det dunkla seneftermiddagsskenet, går in, ställer sig framför fönstret och tittar ut, och ser att morgonens täta snöfall resulterat i ett underbart tjockt vintertäcke över gården och den intilliggande skogen. Precis nedanför fönstret kan hon se harspår.

Målning av den fantastiske Vilhelm Hammershøi som får tillägnas ett eget inlägg snart.

Szymborska, Szymborska!

Född

Så detta är hans mamma.

Den där lilla kvinnan.

Den gråögda anstifterskan.

Båten som för åratal sedan

förde honom till stranden.

Från den tog han sig ut

i världen,

i ickeevigheten.

Föderskan av den man

som jag går med genom eld och vatten.

Så detta är hon, denna enda

som inte har valt honom

färdig och komplett.

Ensam fångade hon upp honom

i skinnet som jag känner,

band honom vid skelettet

som är dolt för mig.

Ensam såg hon ut

dessa gråa ögon

med vilka han har sett på mig.

Så detta är hon, hans alfa.

Varför visade han henne för mig?

Född.

Så även han är alltså född.

Född som alla andra.

Liksom jag, som ska dö.

Son till en verklig kvinna.

Kommen ur kroppens djup.

En vandrare till omega.

Utlämnad

åt sin egen frånvaro

från alla håll,

i varje stund.

Och hans huvud

är ett huvud som dunkas i en vägg

vilken, än så länge, ger efter.

Och hans rörelser

är ett upphävande

av den allmänna domen.

Jag förstod

att han redan färdats halva vägen.

Fast det sade han inte till mig,

nej.

- Det här är min mor -

sade han bara.

Wisłava Szymborska

Och så musik

Juditha Triumphans måste vara min älsklingsopera som jag dock inte hört alla delar i (som denna) utan har istället stannat vid vissa favoriserade stycken. Det betyder att jag har denna nyupptäckt på skiva därhemma med Magdalena Kožená. *Glad*

Wyeth, Hopper -- jag omfamnar moderniteten

Edward Hopper (1882-1967)









Andrew Wyeth (1917-2009)













Ja, där ser man. Två konstnärer, där jag endast hört Hoppers namn, men inte mycket mer. Inga verk kände jag till, och nu är jag återigen insugen i och lycklig av något jag trodde att jag aldrig skulle uppskatta.

Duchamp, som de senaste föreläsningarna handlat om, en svårare nöt att knäcka. Lärarens tolkning av och fördjupning i hans Stora glas fick ingen annan effekt på mig än att hjärnan kändes systematiskt isärplockad till småbitar och därefter utspridd. Jag blir inte klok på Duchamp, han ger mig huvudvärk. Kanske någon gång senare, att en framtida Noémi tar intryck (vem vet).

Lite neapolitansk julmusik kan det väl vara på tiden att posta

Gluck, Gluck, Gluck!

En Gauguin och ett filmtips

"När ska du gifta dig?"

Herregud, hur jag negligerat allt som kom efter år 1800 (i princip) i konsten hittills! När det finns sådana storverk att upptäcka! Som Gauguins målningar, Gauguin som jag aldrig varit förtjust i, dock var jag väl runt 12-13 då jag senast såg en bild av honom, och det finns så mycket man inte har sinne för som barn. Men nu, nu är jag fängslad.

Ser att bloggen börjar inskränkas till en bildblogg av de senaste inläggen att döma --- Bloggen har dessutom legat i träda, vilket jag ber om ursäkt för.

Har inte haft tid att läsa ut en hel bok på länge, därför inga litterära inlägg med större innehåll. Ströläser för närvarande Rousseaus memoarer och Henry James' Portrait of a Lady men inte så mycket mer (eller jo, mycket mer, massor med böcker, men som jag fastnat mitt i och hoppas kunna läsa ut inom en snar framtid).

Annars tänkte jag komma med ett filmtips, nämligen;

Syskonbädd 1782

Ha det gott!