En ny bok och så lite musik

Jag som så optimistiskt gjort upp en läslista inför jullovet... Och så får jag ett nött ex av Hermann Hesses Glaspärlespelet till skänks (orsak: "Vi har dubbletter av den och jag tror dessutom att den kommer att fascinera dig"), och jag är totalt fast och slukad. Wow! Ibland stöter man på böcker... jag skriver 'ibland', men detta kanske endast gäller vana läsare? Man blir 'avtrubbad' och känner inte att man stiger in i en ny värld varenda gång man öppnar en bok, just för att läsning är vardagsmat istället för ett nöje man ägnar sig åt då och då. Eller så är detta helt individuellt. Nåväl, jag läser i alla fall ofta böcker jag trivs med, men mer sällan sådana där jag verkligen känner att jag stiger in i en unik värld (ex Tolstoj, och även Tolkien vill jag minnas hade en sådan effekt... och Cărtărescu! Det finns nog ett par stycken). Nu är i alla fall Glaspärlespelet en sådan upplevelse. Höll på att ramla av stolen då det i bokens början - i en framtida 'utopi' - beskrivs en fjärran tid, med många brister och nästan lite löjliga seder, bruk, vanor - som är lite svåra att förstå för 'dagens människa'. Och herregud, det är ju vår tid som beskrivs! Mycket märklig känsla. Efter detta känns plötsligt hela framtiden som boken utspelar sig i som en mycket övertygande & alldeles egen värld, som man sugs in i och blir lite rädd för, då den också är så främmande från vår tid. Ja, det är så verkligt att det känns som om det är ett äkta dokument jag håller i min hand, ur vilken en möjlig framtids röst talar.

Är mycket spänd på hur hela romanen kommer att utveckla sig, är som sagt bara i början ännu.

Och så ett musikstycke, snodd rakt från min kära Skogsnymf (vars blogg är ett guldkorn!).