Kvällens bilder --

Abraham Bloemaert: Svanar, okänt årtal

Juan van der Hamen: Flora, 1627

Annars då? Jag kunde inte stå emot och har beställt Martina Lowdens Allt i Modernistas snygga nya utgåva. Sedan så pågår Humanioradagarna på universitetet. Tänkte engagera mig imorgon och bl a gå på en föreläsning hållen av en av mina husgudinnor (Karin Johannisson kallad) samt även gå förbi Axess på mässan och eventuellt få se Therese Bohman - alltid roligt när personer bakom bloggar man läser träder fram i (den egna) verkligheten!

Senare delen av eftermiddagen har ägnats åt några romantiska poeter. Romantiken annars en era jag varit lite kluven inför, har aldrig helt och fullt kunnat identifiera mig med svärmisk längtan till naturen, ljuva suckar, hur man hela tiden balanserar mellan tårar av lycka och djupaste melankoli - just det sköra tillståndet, sinnena vidöppna för intryck -- det låter hemskt vackert och på något sätt positivt men det är inget som jag kan ta till mig på ett övergripande sätt, och det är inte heller det sinnelag jag söker i litteraturen. Jag förundras trots detta av skönheten i ex Keats poesi. Wordsworth väcker roligt nog barndomsminnen till liv - farfar och farmor hade en hel hylla med poesi från olika epoker, däribland en lite tunn volym innehållande dikter av Wordsworth och Coleridge. Jag fastnade särskilt för Wordsworths Daffodils, på ungerska hette den (översatt) Dansande eldsliljor. Då kände jag mig helt förtrollad, jag minns också hur jag inte förstod en del meningar, som det att poetens inre öga öppnar sig i ensamheten (för att återse de dansande liljorna framför sig). Men jag tjusades desto mer av de dansande liljorna, åh! Vilken vacker bild. Det tycker jag fortfarande, men om det nu egentligen är mest på grund av nostalgin vet jag inte.

Läsning

Jag ser att kategorin Litteratur har blivit sorgligt försummad på sistone. Något som närmast står i grov kontrast till min vardag, får man väl säga. I kursen har vi nu precis avslutat delmoment två, alltså från Medeltid t o m 1700-tal. Det betyder att studenten har tagit sig igenom Njals saga, Eddadikter, trubadurlyrik, alster av Petrarca och Dante, fått smaka på mindre urval av Boccaccio och Chaucer, fnissat åt Rabelais' Pantagruel och Gargantua, läst delar ur Erasmus' Dårskapens lov, blivit tagen av Villon, ännu mer så av Shakespeares Hamlet och Much ado about nothing, stundtals tjusats men i längden tråkats ut av Stiernhielms Hercules, läst Wivallius, Lucidor och Kolmodin med intresse, blivit förtjust i Don Quijote och Gullivers resor, berörts av Hedvig Charlotta Nordenflycht och Anna Maria Lenngren, mindre så av Bengt Lidner, sugits in i Racines Fedra, kluckat förtjust åt Molières Tartuffe, knutit eviga vänskapsband med Bellman, följt med på Candides strövtåg genom (och bortom) det absurda och grymma Europa, samt ömsom känt med och ömsom suckat åt den unge Werther.

Werther, Werther! Du borde ha gjort slag i saken i stället!

Under tiden har böcker av egen preferens samlats på hög på nattduksbordet, olästa, men ännu ej tillbakalämnade då ju hoppet är det sista som dör---

Dessutom har böcker inhandlats på eget bevåg, nämligen Samuel Richardsons Pamela (efter förtjust rekommendation av en föreläsare), Strindbergs Röda rummet (som pocketutgåva, den bara ber om att få ligga i din hand), samt Bo Widerbergs novellsamling Kyssas. Superego fnyser och säger – Jaha, och när skall du ha tid att läsa dem?
– Vet inte, vill inte veta. Någon gång!

Allegro ma non troppo

Kvällens bild och Vivaldi

Gustav Klimt: Danaë, 1907

***

P.S Är för övrigt sugen på att se denna utställning: http://www.nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Utstallningar1/Aktuella1/Lust-och-last/

(Jag vill också sitta med en ung Thommy Berggren och lyssna på Vivaldi)

Jag har inte sett filmen (Barnvagnen, 1963) -- stötte bara på denna scen och blev alldeles tagen:

Lillian Gish

Tillsammans med Lars Hanson i The Wind (1928)

Stumfilmsstjärna och en av mina absoluta favoriter - en helt fantastisk skådespelerska. Och om ni har chansen så se henne, inte bara i The Wind (1928) utan även i The Scarlet Letter (1926), där hon och Lars Hanson är lysande.

Stillbild ur The Wind (1928)