"The Angry Vagina"

Utdrag ur Eve Enslers The Vagina Monologues.

Stilig man dansar barockdans i barockutstyrsel

...och jag faller som en fura. (Posen i slutet! Åh!)

Magi för öronen

Snabb uppdatering: Fred Einaudi

Googlade vidare och upptäckte först nu vilken spännande konstnär Fred Einaudi i själva verket är!

Besök fredeinaudi.blogspot.com för mer!

Leda och svanen

Leda och svanen av Fred Einaudi

Den kongeniala bilden ovan är alltså en nutida tolkning av Leda och svanen. Detta motiv är bekant från förr på denna blogg (och roligt nog ett av de mest besökta inläggen, folk söker alltså efter denna bild och kommer in på min blogg med jämna mellanrum) i Bouchers ogenerade tolkning. Och efter att jag följt Dekadensmagasintes förslag och bildgooglat på Leda och svanen slår det mig hur många gestaltningar det finns genom konsthistorien. Jag börjar fundera. För det första, varför är det så populärt? Var det så kittlande med tanken på en kvinna som idkar samlag med en stor fågel? Var det en ursäkt för att kunna måla något mer erotiskt utan att det blev direkt stötande? Eller var det så ok att ingen lyfte på ögonbrynen, för alla visste ändå att det var Zeus?

Och sedan tänker jag också, vad intressant det vore med en studie, att undersöka just detta motiv (särskilt där konstärerna valt att gestala scenen explicit) och se vad det berättar om samtidens syn på sex/kvinnlig sexualitet.

Hursomhelst, här, ett axplock:

Grekisk-romersk mosaik, 300-tal

Hans Sebald Beham, 1545

Paolo Veronese (1528-88)

Adolf Ulrik  Wertmüller (1751-1811)

Théodore Géricault, 1780

Albert-Ernest-Carrier Belleuse, 1870 (klicka här för fantastiskt vackert taget foto!)

Bertalan Székely, 1880-tal

Paul Matthias Padua (1903-1981)

Målningen ovan köptes förresten av Hitler. Och apropå det kan vi avsluta med ett till samtida konstverk:

Wang Xingwei, 2007

Se!

 [Klicka här för fullständig spellista (tyvärr är första delen borttagen)]

 Så viktigt och bra, och presenterat med både humor och allvar av Jean Kilbourne.

Franska porträtt

Jean-Baptiste Greuze: Ung kvinna sedd bakifrån, 1770-tal

Fransk skola: Den lilla döden, 1700-tal

Tranströmer!

KVÄLL – MORGON

Månens mast har murknat och seglet skrynklas.
Måsen svävar drucken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad. Snåren
dignar i mörkret.

Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstensgrindar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.



OSTINATO

Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.

Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.

Mrs Abington

Mrs Abington i rollen som Miss Prue av Joshua Reynolds, 1771

John Dowland: Flow my Tears (Andreas Scholl)

Första inlägget för år 2012 då

Jag har inte så lång erfarenhet av romantiska operor, särskilt inte Tchaikovskys sådana, men gissar ändå att detta är mindre vanligt. För är det inte fantastiskt när det är två äldre kvinnor som skalar äpplen ihop som sitter och sjunger...

Adam och Eva (av underbara Arcimboldo)

Porträtt av Adam och Eva, 1578

Utdrag ur Tess of the D'Urbervilles

"She might have seen that what had bowed her head so profoundly – the thought of the world's concern at her situation – was founded on an illusion. She was not an existence, an experience, a passion, a structure of sensations, to anybody but herself. To all humankind besides Tess was only a passing thought. If she made herself miserable the livelong night and day it was only this much to them – 'Ah, she makes herself unhappy.' If she tried to be cheerful, to dismiss all care, to take pleasure in the daylight, the flowers, the baby, she could only be this idea to them – 'Ah, she bears it very well.' Alone in a desert island would she have been wretched at what had happened to her? Not greatly. If she could have been just created, to discover herself as a spouseless mother, with no experience in life except as the parent of a nameless child, would the position have caused her to despair? No, she would have taken it calmly, and found pleasures therein. Most of the misery had been generated by her conventional aspect, and not by her innate sensations."

Detta skrev Thomas Hardy 1891. Fint av honom.

Concerto grosso

Det här stycket! Det är så fantastiskt. Violinerna i början! Dom ilar. Man blir så lycklig.

Jag har hittat Gösta Berlings stycke

Visst är det så? På bilden, det är ju Gösta i skogen, avsatt och utstött, och musiken sedan, så vild och djup och mörk och rik som berättelsen själv.