Vermeer

Efter att ha fått Vermeer - The Complete Paintings i julklapp är jag nu åter inne i en vermeeriansk period. När man ser på dessa målningar -- jag är inget vidare fan (!) av användandet av engelska uttryck när man skriver på svenska, men det är faktiskt a sensation of the senses (--- en sinnenas eufori kommer jag på nu!). Det är så jag känner det i alla fall. Och nu upprepar jag mig, för denna målning har redan publicerats en gång på min blogg men;


Bäst är det förstås att ha det i en reproduktion, en upplyst skärm kan på inga sätt göra denna målning rättvisa, dess tjuskraft, dess andakt. Jag sitter och ser och ser och ser på den, jag kan inte analysera och tolka, jag bara ser på den. Det tog mig lång tid att komma fram till vad jag tror att hon gör, vad det är för ögonblick, vad som är visst med det. Jag har hört olika åsikter, men inte kunnat hålla med någon av dem. Men till slut: för mig ser det ut som att hon lyssnar, lyssnar på någon som pratar (lyssnar på betraktaren). Hon lyssnar med den där halvöppna munnen då hon ännu inte bestämt sig för vad hon skall tycka om det hon hör. Om hon skall hålla med, eller invända.

Så... nu skakar vi av oss denna momentana förhäxning, så kan jag gå vidare till nästa målning, som även den redan publicerats en gång, men jag tror alla dessa målningar tål att visas flera gånger.


Kvinna med pärlhalsband, denna Vrouw met parelsnoer! Det gick en lång tid under vilken jag endast flyktigt såg på denna målning då jag bläddrade igenom en konsthistorisk bok här hemma, med titeln Barocken. Det var inte förrän min blick fastnade på den korta analysen bredvid bilden som jag blev fascinerad av den och den hör numera till mina favoriter bland Vermeers verk. Den korta beskrivningen löd nämligen (summerat) såhär: en ung kvinna gör sig fin, hon håller på att ta på sig ett pärlhalsband. Ljuset flödar in genom fönstret, rakt på henne. Då hon lyfter blicken och får syn på sig själv i spegeln stannar hon plötsligt upp, och står och ser på sig själv, mållös. Så gripen är hon av sin egen skönhet.

Och hur många tolkningar jag än läst sedan dess, så är det denna som fastnat och fått mig att älska tavlan, jag kan bara inte godta någon annan förklaring, än denna ljuvliga.