Titta vad fint. En kvinna som ägnat eftermiddagen åt att signera kort åt vänner och bekanta (maken jobbar, inga barn) sedan tagit paus, druckit en kopp kaffe, sedan på sin väg förbi sovrummet ser hon det dunkla seneftermiddagsskenet, går in, ställer sig framför fönstret och tittar ut, och ser att morgonens täta snöfall resulterat i ett underbart tjockt vintertäcke över gården och den intilliggande skogen. Precis nedanför fönstret kan hon se harspår.Målning av den fantastiske Vilhelm Hammershøi som får tillägnas ett eget inlägg snart.
Åh, helt underbar! Får mig att tänka på Cora Sandel's Alberte
SvaraRadera:)
SvaraRaderaAlberte har jag ju hemma i bokhyllan! Har bara inte läst den ännu.
Jag hade helt glömt bort Hammershøi
SvaraRaderaTack Noémi för att du väcker mig ur glömskan.
Å, men då ska jag verkligen slänga in ett frossarinlägg med Hammershøi snart, min kära skogsnymf!
SvaraRaderaOoooooh det ser jag fram emot.
SvaraRaderaHammershøi! Antagligen den målare jag håller högst. Ser fram emot frossarinlägget. Har länge velat skriva om honom själv, men målningarnas tystnad smittar alltid av sig vid betraktandet av dem.
SvaraRadera