Vad jag haft för mig

Jag hoppas att den här veckan kommer att gå fort. Jag är så trött, jag orkar knappt tänka en vettig tanke. Jag vill ändå gärna berätta vad jag har haft för mig hittills. I fredags var jag på den så kallade Saco mässan, en utbildningsmässa, där man fick lite information i ett nötskal, på grund av returbiljetten till pendeltåget hann jag och mitt sällskap inte stanna längre än till ett. Själva mässan ledde till att jag nu är änmer uppspelt vad gäller Uppsala. Jag vill flytta dit och studera nu med detsamma. Tjejen jag pratade med studerade passande nog konstvetenskap så hon kunde berätta lite om linjen, sade att lärarna var bra, atmosfären likaså. Och att det inte är särdeles svårt att komma in på linjen, det är nämligen platsgaranti. Något jag i och för sig vetat en tid men jag måste få höra det bekräftat flera gånger för att tro på det. För det verkar ju nästan för lätt. Då kollar dom ju bara på betygsmedeltalet och resultatet av högskoleprovet ifall det blir fler sökande än platser. Och konkurrensen på just den här linjen brukar inte vara så hård.

Ja, och därtill ännu att Åland nu sist och slutligen inte hamnar med i utlandskvoten gör ju inte saken sämre på något sätt. Men jag ska sluta tänka på det nu innan jag hetsar upp mig alltför mycket.

Vidare till lördagen, då var jag på Caspar David Friedrich-utställningen på Nationalmuseet, och det är faktiskt min första utställning där jag verkligen är med så att säga, senaste gången var jag runt tio och tavlorna berörde mig inte sådär särskilt. Men nu var det en helt annan sak! Jag trodde aldrig att detta att se en målning i något album och i verkligheten kunde vara två så separata upplevelser! Jag blev inte ens besviken då jag såg att flera av hans målningar var mindre än jag föreställt mig dem, tvärtom var det nästan de jag tyckte mest om - att så mycket skönhet kan rymmas på en så liten yta!

Särskilt här



Sedan hittade jag också en ny favorit;

(tyvärr mycket mörk här)

Och sedan när det var ungefär fem minuter kvar innan museet skulle stänga, började jag gå mot trapporna och fick då syn på en av salarna där det stod Frankrike 1800-tal. Jag gick in och fick syn på en underbar Courbet, sedan strövade jag runt där lite, innan jag kom till Sverige, Europa 1700-tal, då min puls rusade iväg , och jag såg mitt livs första Thomas Gainsborough på riktigt. Kan ni tänka er!!

--- Här var det meningen att jag skulle infoga nämnda porträtt, hittills okänd för mig, men jag har glömt titeln och jag har inte lyckats hitta den någonstans på Google, Olga's Gallery eller Web Art Gallery. Det var i alla fall en kvinna, hon stod, och såg rakt på betraktaren, med mörka, varma ögon. Jag tror att hon hade ljusa kläder på sig.
Det var ljuvligt att se den på nära håll!!

Nu önskar jag att jag skulle kunna gå dit varje dag och se på dessa målningar så länge jag vill.