Gott nytt år!

http://www.youtube.com/watch?v=ZuG1t2smdCQ

Ett stycke Nattier

Chronik der Anna Magdalena Bach

Jag har länge velat se denna film och nu till slut suttit mig att göra det, trots avsaknad av undertexter på ett språk jag förstår. Men filmen består till stora delar av musiksekvenser (ljuvlig musik!) och talet består mestadels av några ord från Anna Magdalena om sin berömde make då och då, och går att förstå på ett ungefär om man anstränger sig (och kanske läst lite tyska i grundskolan).

Se, lyssna och njut!

Konst! och uppdatering

Oj, nu har bloggen legat i träda igen! Jag som brukar försöka ha ett inlägg åtminstone en gång i månaden! Dessutom har min idé för en julkalender kommit på skam också (funderade på att lägga upp en vintrig målning från olika epoker, alternativt lägga upp ett sovjetiskt julkort om dagen fram till jul. Följ länken! Fascinerande sätt att förmedla stenhård framtidstro med blandning av gammal religiös högtid och sci-fi). Återigen har jag hunnit med alldeles för lite skönlitterärt denna termin till förmån för kurslitteratur (som dock varit mycket givande). Men två böcker jag fått lästa är i alla fall Gabrielle Wittkops Nekrofilen samt Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna, båda mycket intressanta. Nekrofilen var definitivt något utöver det vanliga -- och får mig att tänka att språklig skönhet kan bana väg för nästan vad som helst! När annars skulle man inte bara stå ut, utan direkt hänföras och lamslås av beskrivningar av sexuella akter med döda?

Dessutom har jag börjat så smått på Teju Coles Open City och den är hittills så bra att jag redan nu rekommenderar alla att läsa den. Jag ser fram emot jullovet då jag förhoppningsvis kommer att kunna avsluta den, tillsammans med fina nya utgåvan av Madame Bovary, som fick bli en julklapp till mig själv.

Senaste gång lovade jag musik och konst, så här kommer några valda målningar som jag plockat från guldgruvan Pinterest!

Henri de Toulouse-Lautrec

István Csók

Natalia Goncharova

Pierre Bonnard

Händel!

Butler!

Det har varit en oavsiktlig bloggpaus hittills! Jag är i alla fall tillbaka i Uppsala nu och läser denna termin genusvetenskap, vilket är det mest intressanta och givande jag hittills läst på universitetet.

Trots att jag har en del konst och musik på lager tänkte jag denna gång bjuda er på lite Judith Butler (vi har precis läst henne i kursen):




(Dokumentären är fransk men Butler talar i huvudsak engelska i den).

Orgelberusning!

En Corot i arla morgonstund

Studion, 1873

Greenaway!

Youtube ÄR en guldgruva! Det har lagts upp så sanslöst många bra filmer på senaste tiden! Har till ex funnit Peter Greenaways (the one and only) lilla film om Darwin som jag inte kände till tidigare:

 

 Även hans storverk Baby of Mâcon och Drowning by Numbers finns uppe (bland andra)!

 P.S Jag har till mitt stora förtret upptäckt att min lille rödklädde rokokoherre helt oförklarligt försvunnit från högerspalten. Jag skall försöka leta reda på honom så snabbt som möjligt.

Lite underskön musik att lyssna på

Läsning

Jean-Jacques Rousseaus Julie eller den nya Héloïse. Efter att ha trånat efter verket i flera år fick jag slutligen de båda banden i en kär födelsedagspresent. Huvudskälet, som alltid i dessa fall, är att jag verkligen älskar estetiken i konst och kläder från och med 1750-talet och framåt. Så när jag fick upp ögonen  för en äkta bästsäljare från 1760-talet med vackra porträtt av François Lemoine och Chardin på omslaget, så rusade pulsen iväg. De här Atlantis-utgåvorna är helt underbart fina, och med tidsenliga illustrationer som ett extra plus. Nu kan jag inte uttala mig tvärsäkert ännu, då jag bara läst de första breven (det är alltså en brevroman), men jag frusteras redan av den sexualfientliga attityden. Det självförnekande dyrkandet av Den Stora Kärleken som man inte är värd (att verket sägs vara startskottet för vårt moderna kärleksideal gör inte saken bättre). Försäkrandet om att man endast har de "renaste känslor" för varandra, eftersom sex är så fult och smutsigt och lågt. Och kvinnan (Julie) som motvilligt erkänner den ömsesidiga attraktionen till sin informator och ber honom att inte dra nytta av den på något "skändligt" sätt. Och jag försöker ta ett steg tillbaka och begagna mig av attityden jag fått med mig från 30 poäng idéhistoria: man ska inte hålla med, bli emotionellt involverad i de äldre texter man läser utan istället försöka förstå -- samhället, tiden, varför man hade de idealen man hade. Och visst, om jag skall tänka mig de praktiska konsekvenserna av ett hemligt förhållande i en tid utan tillgängliga preventivmedel eller fri abort, leva mig in i den sociala kontrollen och kollektiva tänkesättet, individens val och begär som inte sattes särskilt högt, så blir det förstås genast lite lättare att se hela dilemmat, alla möjliga komplikationer, som slutligen resulterar i dessa attityder som väl måste betraktas som försvarsmekanismer. Men det är svårt.

Så innan jag återvänder till Julies svåra värld (estetiken till trots) vänder jag mig för en stund till en åldrad kejsares memoarer, nämligen Marguerite Yourcenars Hadrianus minnen (för övrigt en härlig kontrast till förra årets antiklimax i form av I, Claudius).

En Lemmen och en Bach

Georges Lemmen (1865-1916)

Nattmusik

"Let Him Perish"

Orazio Andreoni, sent 1800-tal

Ny favorit

Denna underbara Christoph Graupner (samtida med Bach och Händel bl a) var en helt okänd kompositör för mig! Han tycks även vara en bortglömd gestalt i musikhistorien, och  verkar ha återupptäckts först under 1920-talet.

Målningar jag fastnat för på senaste tiden

Antoniazzo Romano (1430-1510)

Antonio del Pollaiolo (1429-1498)

Edgar Degas (1834-1917)

Francesco Bacchiacca (1494-1557)

Rosalba Carriera (1675-1757)

Sofonisba Anguissola (1532-1625)

J.S Bach: Magnificat - Et misericordia

Himla fin inspelning.

Till Anna Magdalena Bach

En kunglig affär

För ett ganska bra tag sedan blev jag eld och lågor över att den spännande tid som inleddes med hovläkaren Struensees maktövertagande i Danmark (och som också ligger till grund för PO Enquists Livläkarens besök som ingår i min personliga litterära kanon här till höger) äntligen skulle filmatiseras. Sedan såg jag några produktionsbilder på imdb och blev väldigt skeptisk vilket bara var fördomsfulla och förhastade slutsatser från min sida har det visat sig. 

Nu har jag nämligen varit och sett Nikolaj Arcels A Royal Affair och blev positivt överraskad. Mads Mikkelsen som Struensee, Alicia Vikander som drottning Caroline Mathilde och inte minst Mikkel Boe Følsgaard som kung Christian VII gör alla fina och trovärdiga rolltolkningar. Miljöer och kostymer är väldigt snygga, och kamerans sätt att följa en hand som glider längs en bokrygg eller att dröja kvar vid någons ansiktsuttryck skapar även det en mjuk och realistisk atmosfär. Dialogen blir aldrig konstlad eller stel som jag ibland kan uppleva att den blir i mindre bra kostymdramer. Det enda som trots allt drog ner en smula på upplevelsen var några klyschiga filmgrepp samt stundtals lite väl sentimental musik. Men på det hela taget är det en sevärd film. Mot slutet rinner mina tårar oundvikligen då det kommer till Struensees hemska avrättning.

Konsthistoriskt godis!

Youtube är en guldgruva ibland. Hittade denna fina ryska animation från 1968 späckad med underbara konsthistoriska referenser!

Mer välbehövlig barockdos

Dagens Bach

Makan & Maken

Makarna Lavoisier av Jacques-Louis David, 1788 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Marie-Anne_Pierrette_Paulze 

P.S Observera hans smäckert framsträckta ben. Den tidens mode tog verkligen vara på manlig skönhet.

Hamlet (1921)

Asta Nielsen som Hamlet i Svend Gades version från 1921

Häromdagen var jag och såg Hamlet med Asta Nielsen i huvudrollen som visades på Uppsala Filmstudio, med levande musik till, vilket alltid är roligt. Dock måste jag säga att det i det här fallet var den levande musiken som bidrog minst till upplevelsen. Inget fel på pianisten, och jag förstår att det är en svår konst att improvisera passande musik till en film under två timmar, men å andra sidan skall man väl ägna sig åt detta för att man just har fallenhet för det. Pianisten gav inte riktigt det intrycket den här gången, tvärtom krockade lättsamma melodislingor flera gånger med inte alls lika lättsamma scener i filmen (precis som i en del teaterföreställningar, känner jag här att det bara för konstformens skull (stumfilm, eller att något sker på scen) tenderas att inte alltid tas så seriöst och folk har lättare för att glida över i tvungen komik).

Själva filmen var en mycket fin upplevelse, med en väldigt stilig och inlevelsefull Asta Nielsen. Denna version bygger på en teori om att Hamlet i själva verket var en kvinna som framlades någon gång på 1890-talet. Det märks också att det är en helt egen tolkning, fri från att behöva förhålla sig till kanoniserade framföranden (ex Laurence Olivier) och vad som 'ska' vara med ("To be or not to be..."!). Hela filmen är som helhet väldigt frigjord från Shakespeares pjäs, inget av hans språk eller repliker återfinns i mellantexterna, det är från början klargjort att filmen endast baserar sig på historien, och dessutom med denna nya vinkel, som måste ha varit djärv för tiden. Handling och tillagda intriger står helt på egna ben, och då det till detta kommer ett smakfullt estetiskt sceneri och kompetenta skådespelare blir det en njutning att se på.

Nästa läsprojekt blir Det andra könet

"Jag har redan påpekat i hur hög grad psykoanalytikerna skapar missförstånd när de godtar kategorierna manligt-kvinnligt så som samhället idag definierar dem. Idag representerar faktiskt mannen det positiva och det neutrala, det vill säga hanen och den mänskliga varelsen, medan kvinnan endast är det negativa, honan. Varje gång hon uppträder som en mänsklig varelse förklarar man således att hon identifierar sig med mannen. (...) Det stora missförstånd som detta tolkningssystem vilar på är att man godtar att det är naturligt för en mänsklig varelse av honkön att göra sig till en feminin kvinna. Det räcker inte att vara heterosexuell, inte ens att vara mor, för att förverkliga detta ideal. Den 'sanna kvinnan' är en konstgjord produkt som civilisationen producerar på samma sätt som man förr producerade kastrater." (min fetning).

Ett citat ur ett citat. I detta fall ur Åsa Mobergs Simone och jag där hon tar upp dessa rader ur Simone de Beauvoirs Det andra könet, och en av de mig häftigast förstreckade passagerna i boken.* Hela Simone och jag är fantastiskt intressant och berikande läsning, än mer berikande då man inte bara från olika håll kommer i kontakt med en stor författare, utan då detta sker genom en annan läsare (Åsa Moberg), som utforskar och identifierar sig med henne. Inte sällan stannar jag upp då hon kommenterar hur långt (eller snarare tvärtom) jämställdheten kommit i Sverige, och blir medveten om att boken gavs ut 1996. För inte kan det väl fortfarande vara så idag? Nog måste vi ha kommit länge än så? Är jag för naiv och hoppfull?

Samma sak då hon någonstans tar upp kvinnors behov av män, rättare sagt bestämmande, bekräftande (överlägsna) män. Detta har hon observerat i sitt eget liv, i de Beauvoirs, i andra kvinnors. Återigen stannar jag upp. Är det verkligen dominerande män hon menar? Eller bara starka personligheter i allmänhet? Menar hon verkligen att det i grund och botten fortfarande är den traditionella mallen som gäller (i en heterosexuell kontext)?

Det som annars kunde störa mig under läsningens gång var Mobergs sätt att använda adjektiven kvinnligt och manligt, utan att alltid förklara vad hon lade in i begreppen. Särskilt med citatet ovan och de problem boken tar upp i åtanke kan det förefalla en smula märkligt. Ett exempel är då hon skriver: Beauvoirs kvinnliga första roman (i just detta fall skrivs det senare att de viktigaste huvudpersonerna i den är kvinnor -- var alltså betydelsen så enkel i sammanhanget?).

Detta bara mina spridda intryck just nu, i övrigt är det en oerhört läsvärd bok, som givit mig en obändig lust att vidare utforska de Beauvoirs författarskap.

* De som vet om min extrena motvilja mot att på minsta sätt lämna spår i en bok, ska inte bli förvånade --- jag är fortfarande lika försiktig när det kommer till skönlitterära verk. När det kommer till facklitteratur och biografier har jag dock inte kunnat avhålla mig.

Klipp från årets bokrea

Beethovens pianosonat nr 32 i c-moll, opus 111

Tre bilder av Georges Lemmen (1865-1916)

Livsrevolutionerande

http://www.asmr-research.org/

Jag trodde aldrig att jag skulle få se denna känsla beskriven och namngiven.

Vivaldi: L'Olimpiade Aria ''Siam navi all'onde algenti'' RV725

Vad har jag gjort av min tid?

Ja, det kan man fråga sig. Svaret blir läst debattartiklar, litteraturkritik och feministiska bloggar och således koncentrerat mig för lite på andra väsentliga texter, som de författade av Platon, Epikuros, Augustinus (och nu snart Machiavelli). Förlåt förlåt. Till mitt framtida jag alltså, som ska ha nytta av den kunskap jag borde tillgodogöra mig under idéhistoria A. Men detta ska det rådas bot på.
Dock:
Jag måste dela med mig av några väsentliga inlägg som jag läst på två nyupptäckta bloggar, Jungeljerta och Tuttrevolution:

"Den fula feministen"
"Feminism"
"Betraktelser i en värld där fint är fult"
"Kvinnobröst det mest förbjudna"
"Därför är det viktigt för mig att få visa brösten"

Varsågod och frossa.

P.S Detta ett omotiverat post scriptum, men det var längesedan det talades om bokinköp, så: jag har beställt Stig Larssons Autisterna, Sara Lidmans Bära mistel (båda i dessa vackra Modernista-utgåvor som nu är på rea), samt Aidan Chambers This is all (minns att den är en av de få (och bra) ungdomsböcker jag faktiskt tog mig an i tonåren, en som jag var djupt imponerad av men aldrig avslutade, pga omfång).

Den ljuvaste musik

Alltså Forqueray. Barockens musik i allmänhet. Barockinstrument. Jag älskar er med själ och hjärta.

Nämen titta

En av mina favoriter av Tiziano, känd som Kvinna med fruktkorg från 1555:

Men jag upptäcker nu att det finns en mer sinister version:

En Salome (från 1560?). Vilken härlig kontrast mellan de två! Färgsättningen och klädseln. Blickarna och munnarna!

"The Angry Vagina"

Utdrag ur Eve Enslers The Vagina Monologues.

Stilig man dansar barockdans i barockutstyrsel

...och jag faller som en fura. (Posen i slutet! Åh!)

Magi för öronen

Snabb uppdatering: Fred Einaudi

Googlade vidare och upptäckte först nu vilken spännande konstnär Fred Einaudi i själva verket är!

Besök fredeinaudi.blogspot.com för mer!

Leda och svanen

Leda och svanen av Fred Einaudi

Den kongeniala bilden ovan är alltså en nutida tolkning av Leda och svanen. Detta motiv är bekant från förr på denna blogg (och roligt nog ett av de mest besökta inläggen, folk söker alltså efter denna bild och kommer in på min blogg med jämna mellanrum) i Bouchers ogenerade tolkning. Och efter att jag följt Dekadensmagasintes förslag och bildgooglat på Leda och svanen slår det mig hur många gestaltningar det finns genom konsthistorien. Jag börjar fundera. För det första, varför är det så populärt? Var det så kittlande med tanken på en kvinna som idkar samlag med en stor fågel? Var det en ursäkt för att kunna måla något mer erotiskt utan att det blev direkt stötande? Eller var det så ok att ingen lyfte på ögonbrynen, för alla visste ändå att det var Zeus?

Och sedan tänker jag också, vad intressant det vore med en studie, att undersöka just detta motiv (särskilt där konstärerna valt att gestala scenen explicit) och se vad det berättar om samtidens syn på sex/kvinnlig sexualitet.

Hursomhelst, här, ett axplock:

Grekisk-romersk mosaik, 300-tal

Hans Sebald Beham, 1545

Paolo Veronese (1528-88)

Adolf Ulrik  Wertmüller (1751-1811)

Théodore Géricault, 1780

Albert-Ernest-Carrier Belleuse, 1870 (klicka här för fantastiskt vackert taget foto!)

Bertalan Székely, 1880-tal

Paul Matthias Padua (1903-1981)

Målningen ovan köptes förresten av Hitler. Och apropå det kan vi avsluta med ett till samtida konstverk:

Wang Xingwei, 2007

Se!

 [Klicka här för fullständig spellista (tyvärr är första delen borttagen)]

 Så viktigt och bra, och presenterat med både humor och allvar av Jean Kilbourne.

Franska porträtt

Jean-Baptiste Greuze: Ung kvinna sedd bakifrån, 1770-tal

Fransk skola: Den lilla döden, 1700-tal

Tranströmer!

KVÄLL – MORGON

Månens mast har murknat och seglet skrynklas.
Måsen svävar drucken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad. Snåren
dignar i mörkret.

Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstensgrindar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.



OSTINATO

Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.

Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.

Mrs Abington

Mrs Abington i rollen som Miss Prue av Joshua Reynolds, 1771

John Dowland: Flow my Tears (Andreas Scholl)

Första inlägget för år 2012 då

Jag har inte så lång erfarenhet av romantiska operor, särskilt inte Tchaikovskys sådana, men gissar ändå att detta är mindre vanligt. För är det inte fantastiskt när det är två äldre kvinnor som skalar äpplen ihop som sitter och sjunger...