Gott Nytt År!

Gott Nytt År, kära lilla läsarskara!

Läser...

... Henry James' The Portrait of a Lady och min kärlek för denna författare väcks igen. Nu vill jag bara gå lös på Adlibris och inhandla övriga böcker av honom (som Princess Casamassima, The Golden Bowl, The Wings of the Dove och The Ambassadors som ses nedan). De fina Penguin-utgåvorna minskar inte habegäret.

Lycka i form av trumpeter, stråkar och fortepiano

En ny höjdpunkt

Ännu talar träden av Calixthe Beyala. En sådan underbar, mustig, gripande, humoristisk och klok bok! Fantastisk!

God Jul!

Bilder ur en barndom

Något för kvällen. En underbar rysk animerad film från 1979 av Jurij Norstein.

Del I

Del II

Del III

Del IV

En ny bok och så lite musik

Jag som så optimistiskt gjort upp en läslista inför jullovet... Och så får jag ett nött ex av Hermann Hesses Glaspärlespelet till skänks (orsak: "Vi har dubbletter av den och jag tror dessutom att den kommer att fascinera dig"), och jag är totalt fast och slukad. Wow! Ibland stöter man på böcker... jag skriver 'ibland', men detta kanske endast gäller vana läsare? Man blir 'avtrubbad' och känner inte att man stiger in i en ny värld varenda gång man öppnar en bok, just för att läsning är vardagsmat istället för ett nöje man ägnar sig åt då och då. Eller så är detta helt individuellt. Nåväl, jag läser i alla fall ofta böcker jag trivs med, men mer sällan sådana där jag verkligen känner att jag stiger in i en unik värld (ex Tolstoj, och även Tolkien vill jag minnas hade en sådan effekt... och Cărtărescu! Det finns nog ett par stycken). Nu är i alla fall Glaspärlespelet en sådan upplevelse. Höll på att ramla av stolen då det i bokens början - i en framtida 'utopi' - beskrivs en fjärran tid, med många brister och nästan lite löjliga seder, bruk, vanor - som är lite svåra att förstå för 'dagens människa'. Och herregud, det är ju vår tid som beskrivs! Mycket märklig känsla. Efter detta känns plötsligt hela framtiden som boken utspelar sig i som en mycket övertygande & alldeles egen värld, som man sugs in i och blir lite rädd för, då den också är så främmande från vår tid. Ja, det är så verkligt att det känns som om det är ett äkta dokument jag håller i min hand, ur vilken en möjlig framtids röst talar.

Är mycket spänd på hur hela romanen kommer att utveckla sig, är som sagt bara i början ännu.

Och så ett musikstycke, snodd rakt från min kära Skogsnymf (vars blogg är ett guldkorn!).

Charmed by Daniil Charms

Detta fotografi av Daniil Charms stirrar på mig från omslaget på hans bok. Som om jag förolämpat honom på något sätt. Eller kanske är detta bara en grimas gjord för kameran, i verkligheten brast han upp i ett humoristiskt leende efter att bilden tagits.

Jag rekommenderar er att läsa Brev ur rockärmen för att få ta del av denne härlige författares absurda, roliga brev som han skrev under ett sovjetiskt trettiotal. Hans egenhändigt tecknade självporträtt finns infogade här och var i texten.

"Till Tamara Meyer-Lipavskaja

Kursk, 2 september 1932

Kära Tamara Aleksandrovna,

hur står det till med Er? Aleksandr Ivanovitj läste Ert brev och hulkade direkt. Hur är det egentligen med era njurar? Jag har funderat länge på detta och inte kommit till något vettigt svar. Njurarna tjänar som bekant till att avlägsna skadliga ämnen ur organismen och påminner till formen om bönor. Vad kan väl hända för något med dem? I alla fall inträffade en rolig sak med Er. Vad betyder njurdislokation? Föreställ er för enkelhetens skull att Ni och Valentina Jefimovna är två stycken njurar. Och plötsligt börjar den ena av Er att dislokera sig. Vad betyder det? Absurt. Ta och sätt dit Leonid Saveljevitj, Jakov Semjonovitj eller vem som helst i stället för Valentina Jefimovna - det blir i alla fall en enda röra av alltihop. Jag har skickat mina gratulationer till Valentina Jefimovna. Hurdan hon än är, måste man lyckönska henne.

Daniil Charms"

Fniss.

Jag blir sugen på att läsa mer än brev av denne Charms, eller Daniil Ivanovitj Juvatjov som han egentligen hette. Känner att min Rysslandskärlek börjar blomma upp igen.

Detta får bli mitt sista inlägg innan jag beger mig hem till Åland för jullovet (och för att avsluta en sista hemtentamen, bör tilläggas...).

Läslista inför jullovet:

Två första delarna i serien Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna

Ännu talar träden av Calixthe Beyala

Krig och fred av allas vår älskade Tolstoj

Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette

Labyrinths av Jorge Luis Borges

Utrensning av Sofi Oksanen

Petrarcas kärleksdikter

Och nu har jag försökt vara realistisk, bara Tolstoj är nämnvärt tjock så jag borde klara det (de kommande julklappsböckerna har blivit föremål för aktiv förträngning och räknas inte med).

Fredagsinlägg

Titta vad fint. En kvinna som ägnat eftermiddagen åt att signera kort åt vänner och bekanta (maken jobbar, inga barn) sedan tagit paus, druckit en kopp kaffe, sedan på sin väg förbi sovrummet ser hon det dunkla seneftermiddagsskenet, går in, ställer sig framför fönstret och tittar ut, och ser att morgonens täta snöfall resulterat i ett underbart tjockt vintertäcke över gården och den intilliggande skogen. Precis nedanför fönstret kan hon se harspår.

Målning av den fantastiske Vilhelm Hammershøi som får tillägnas ett eget inlägg snart.

Szymborska, Szymborska!

Född

Så detta är hans mamma.

Den där lilla kvinnan.

Den gråögda anstifterskan.

Båten som för åratal sedan

förde honom till stranden.

Från den tog han sig ut

i världen,

i ickeevigheten.

Föderskan av den man

som jag går med genom eld och vatten.

Så detta är hon, denna enda

som inte har valt honom

färdig och komplett.

Ensam fångade hon upp honom

i skinnet som jag känner,

band honom vid skelettet

som är dolt för mig.

Ensam såg hon ut

dessa gråa ögon

med vilka han har sett på mig.

Så detta är hon, hans alfa.

Varför visade han henne för mig?

Född.

Så även han är alltså född.

Född som alla andra.

Liksom jag, som ska dö.

Son till en verklig kvinna.

Kommen ur kroppens djup.

En vandrare till omega.

Utlämnad

åt sin egen frånvaro

från alla håll,

i varje stund.

Och hans huvud

är ett huvud som dunkas i en vägg

vilken, än så länge, ger efter.

Och hans rörelser

är ett upphävande

av den allmänna domen.

Jag förstod

att han redan färdats halva vägen.

Fast det sade han inte till mig,

nej.

- Det här är min mor -

sade han bara.

Wisłava Szymborska

Och så musik

Juditha Triumphans måste vara min älsklingsopera som jag dock inte hört alla delar i (som denna) utan har istället stannat vid vissa favoriserade stycken. Det betyder att jag har denna nyupptäckt på skiva därhemma med Magdalena Kožená. *Glad*

Wyeth, Hopper -- jag omfamnar moderniteten

Edward Hopper (1882-1967)









Andrew Wyeth (1917-2009)













Ja, där ser man. Två konstnärer, där jag endast hört Hoppers namn, men inte mycket mer. Inga verk kände jag till, och nu är jag återigen insugen i och lycklig av något jag trodde att jag aldrig skulle uppskatta.

Duchamp, som de senaste föreläsningarna handlat om, en svårare nöt att knäcka. Lärarens tolkning av och fördjupning i hans Stora glas fick ingen annan effekt på mig än att hjärnan kändes systematiskt isärplockad till småbitar och därefter utspridd. Jag blir inte klok på Duchamp, han ger mig huvudvärk. Kanske någon gång senare, att en framtida Noémi tar intryck (vem vet).

Lite neapolitansk julmusik kan det väl vara på tiden att posta

Gluck, Gluck, Gluck!

En Gauguin och ett filmtips

"När ska du gifta dig?"

Herregud, hur jag negligerat allt som kom efter år 1800 (i princip) i konsten hittills! När det finns sådana storverk att upptäcka! Som Gauguins målningar, Gauguin som jag aldrig varit förtjust i, dock var jag väl runt 12-13 då jag senast såg en bild av honom, och det finns så mycket man inte har sinne för som barn. Men nu, nu är jag fängslad.

Ser att bloggen börjar inskränkas till en bildblogg av de senaste inläggen att döma --- Bloggen har dessutom legat i träda, vilket jag ber om ursäkt för.

Har inte haft tid att läsa ut en hel bok på länge, därför inga litterära inlägg med större innehåll. Ströläser för närvarande Rousseaus memoarer och Henry James' Portrait of a Lady men inte så mycket mer (eller jo, mycket mer, massor med böcker, men som jag fastnat mitt i och hoppas kunna läsa ut inom en snar framtid).

Annars tänkte jag komma med ett filmtips, nämligen;

Syskonbädd 1782

Ha det gott!

Tre miniatyrporträtt av Samuel Cooper

Alltså...! Ja, vad säger man. Är inte detta en nästintill fotografisk blick på ett levande ansikte?

Triplettes de Belleville

Jag älskar verkligen hur dom använder Bachs c-moll preludium i olika former genom filmen! (Särskilt 01:28-01:35, helt jäkla genialt). Den återkommer t o m i en jazzversion!

Dagens bild

Diego Vélazquez: Sömmerskan, 1640-1650

Musikstund

Pontormo, mon amour

November, November

Hejsan, det känns som att tiden är inne för en uppdatering. Min dator fick virus för ett tag sedan och kraschade, därav min långa frånvaro. Kombinerat med en olust att blogga, vilket jag får ibland. Vad gör jag annars? Studerar konstvetenskap, som sagt, och jag älskar det, har trots detta valt Litteraturvetenskap A till våren, för att pröva på hur det är, trots att jag nu helst skulle vilja fortsätta med konstvetenskap B, vilket jag kanske gör om jag kommer in på Litteraturvetenskap A och avböjer. Vet inte om man kan göra så? Jag har ju valt konstvetenskap B som andra alternativ och där är det platsgaranti, så det borde väl gå. Annars skriver jag på min andra hemtentamen just nu och försöker få den färdig. Jag har också upptäckt Cello, genom en hängiven kurskompis, och han förgyller nu mina lediga stunder med sina härliga kåserier.

Nya tillskott på min läslista är just nu Petersburg av Andrej Belyj och Hoppa hage av Julio Cortazar. Jag har också en lite nött Modernista-utgåva av Michel Tourniers Meteorerna på mitt skrivbord som jag känner mig mycket dragen till, fast jag håller på med två andra böcker som jag vill avsluta först.

Så, det var lite rapport om läget, jag lever och har hälsan.

Ovan ser ni en dam av Egon Schiele (han är fantastisk!! Tänk att jag inte upptäckt honom tidigare!) och jag tänkte avsluta med ett klipp med Glenn Gould som jag inte är ett överdrivet fan av men jag blir så lycklig av att se honom öva!

Jag ser stjärnor ----

... och får klump i halsen av genialisk virtuositet.

Godfried Schalcken (1643-1706): Ljus i mörkret

Filmkonst

Ett montage av klipp från Tarkovskijs filmer, det är så att man dör;

Nätet i ett nötskal

"Internet är en bluff. Det lovar mycket - att uppfylla din begäran och leta fram det du önskar; begäran, uppfyllelse, belöning. Men i grund och botten är det löftet bara ett lockbete, för i nästa stund har du fallit i trans och blivit hypnotiserad. Stigarna delar sig snabbt, först en och sedan flera gånger, du rusar efter, ständigt på jakt efter målet, som genast mister konturerna och undergår metamorfos. Du tappar fotfästet, minns inte längre utgångspunkten för ditt sökande och snart inte heller vad du sökte efter, det drunknar i hoppandet mellan olika sidor, vars presentationer alltid lovar mer än de håller och skamlöst låtsas som om det bakom skärmdraperiet skulle finnas något slags universum."

Olga Tokarczuk: Löparna (s. 345).

Tokarczuk står i Rekommenderas-listan, bara så ni vet.

Två saker

1. Sonetter

I denna vackra utgåva kommer Shakespeares sonetter ut nu i oktober i Eva Ströms tolkning tillsammans med kommentarer och de engelska originaldikterna!!

2. Solaris

Andrej Tarkovskij: Solaris (1972)

Denna film är lika med evigheten.

Tårögd

Finns det någon bättre?! (Samtida alltså).



Skulle SÅ ha denna musik på mitt icke-kyrkliga bröllop!

P.S Jag har förresten syndat och investerat en liten del av min magra studentekonomi i ett exemplar av Tristram Shandy som jag nu är mycket lycklig över att äga och skall börja läsa när som helst ----

Å, Michael Nyman

... är ju bara bäst! Särskilt i kombination med Peter Greenaways fantastiska filmer.

Kvällens skratt

Världens bästa film!

Tristram Shandy - A Cock and Bull Story (2005)

1700-tal, fejkdokumentär, filmproduktion, ett gäng med brittiska favoritskådisar (bl a Steve Coogan, Jeremy Northam och Stephen Fry), humor, och därtill musikaliska referenser till filmer av Fellini, Stanley Kubrick, Peter Greenaway och Bergman. Kan det bli bättre?!

Och nu har jag också fått en överväldigande lust att läsa Tristram Shandy - i filmen säger Steve Coogan i en "intervju": "It was a post-modern classic before there was any modernism to be post about."

Nattmusik

Kvällsskulptur igen

Den barberinske faunen

Penis har såklart kapats under en mer prudentlig tid. Barbarer.

EDIT: Det var inte meningen att ha orden barberinske och barbarer så tätt inpå varandra, nu blir det ju nästan komiskt. Eller känsla av repetitiv text.

P.S Hör absolut inte hit, men vill ni se en jättejättebra film så ska ni se Happiness (1998) av Todd Solondz. Det är förresten kanske fel av mig att föreslå det på en sådan här offentlig plattform då majoriteten lär bli provocerad/äcklad av den och sedan hata den och tycka att jag har konstig filmsmak eller nåt. Men den är faktiskt genial.

Kvällens skulptur

Etruskisk flicka

Är den inte helt förtrollande, fullständigt bedårande? Flicka fångad mitt i dansen, gjord med denna ömma och naiva stil som var etruskernas egen!

Påminnelser (till mig själv) som mår bäst av att skrivas upp på så många ställen som möjligt

Min nuvarande blygsamma läslista vars titlar jag kommer att bocka för gud vet när (detta bestående av böcker jag inte påbörjat än alltså);

I Kjell Westö, Gå inte ensam ut i natten (Jag måste nog skriva ner vad som fick mig intresserad också, så att jag inte glömmer det sedan och rycker på axlarna nästa gång jag kommer ihåg boken; det var nog det här: -- det blir förresten för långt att citera och jag hittar inte bokens exakta baksidestext men länk finns här. Men det är ungdomar och sextiotal och Helsingfors och generationer och att förstå sin tid och sådant. Det intryck jag fick i alla fall.)
II Klas Östergren, Den sista cigaretten (den här lilla meningen "...en roman som lever både av spänning och intelligens, ett allvarligt försök att förklara konsten som hållning och nödvändigt.")
III Georges Perec, Livet en bruksanvisning (!!! Georges Perec har jag haft bakom örat en längre tid tack vare La Bibliofille men det var väl först när de jag är inneboende hos rekommenderade och visade boken som jag blev förförd. Undrar om han är samma typ av överväldigande & lyckorusgivande författare som Bolaño? Jag har en känsla av det).
Ska jag kanske nämna att jag även är nyfiken på Therese Bohmans Den drunknade och Sigrid Combüchens Spill?

Filmlista:

I Se fler filmer av Roy Andersson.
II Målet att se Fellinis alla filmer kvarstår (jag har hittills sett fem).

När kommer jag att ha tid med allt det här? Jag vet inte, men det känns ändå som ett steg närmare möjligheten då man gör upp sådana här listor.

Återigen en stund av musikalisk andakt

Johann Sebastian Bach – The Well-tempered Clavier, Book 1: XX. Prelude And Fugue In A Minor, BWV 865

***

Dagens musikstund

Giovanni Antonini – Handel: Concerto grosso in G minor, Op. 6, No. 6 - 5. Allegro

***

Hejsan

Ovan en målning av Rubens

Det var ett tag sedan! Jag är nu installerad i Uppsala och har äntligen fått tillbaka min dator som hittills varit på reparation - fast utan att felen blivit reparerade. Men nu får det göra detsamma, för jag orkar inte vara handikappad i två veckor till och göra slut på pengarna på mitt kontantkort pga samtal hem istället för att använda Skype. Eller vara tvungen att sitta till sent i skolan för att skriva en hemtenta.

Än så länge stormtrivs jag. Uppsala är en underbar stad, och dessutom är det härligt att komma in i den svenska sociala kulturen - en kännbar kontrast mot den åländska/finska.

Bröderna Mozart

Tänkte bara säga hur mycket jag älskar denna vrickade, härliga komedi med underbara rollprestationer.

Det får mig också att tänka på att jag verkligen måste se Don Giovanni från början till slut en vacker dag.

Sådant man tänker på när man har fritid

Det här har säkert andra tänkt på förut, det finns nog t o m infört i något etymologiskt lexikon (ursäkta min okunnighet i så fall), men - tror ni engelskans namely och svenskans nämligen kan ha någon som helst koppling med varandra?

Kvällens bild

Porträtt av kvinnohuvud av okänd holländsk målare.

Plötsligt stannar man upp framför ett levande porträtt. Jag är hänförd.

via Art Inconnu.

Ni måste lyssna på Mondonville

Jag postar musik när jag är för lat för att skriva inlägg

Övrigt: Jag är otroligt lättad och glad över att äntligen ha hittat (tillfällig) bostad Uppsala! Åh, nu kan jag äntligen börja tro på att jag faktiskt ska flytta dit och studera. Har sjukt höga förväntningar och är inte alls nervös. Det måste vara något fel. I vanliga fall är det tvärtom.

Scen ur Fellinis Casanova

Den här filmen är något av det bisarraste, galnaste, vackraste och mest fascinerande jag någonsin sett.

Intåg i augusti månad

(Juli har visst fallit bort). Å, nu har jag mycket att berätta. För det första så är det nu klart att jag kommer att studera konstvetenskap i Uppsala i höst. Så den senaste månaden har ägnats åt ett febrigt letande efter bostad, för tillfället är allt ännu väldigt osäkert på den punkten - om någon förresten har förslag så är jag mycket tacksam.

Jag ser fram emot det här året. I själva verket har jag sett fram emot det ända sedan ifjol höst. Det skall bli så SKÖNT att komma bort från lilla lilla (H)Åland och börja ett eget liv.

Utöver det har jag inte så mycket annat att skriva om. Jag har läst. Otroligt sporadiskt, hoppat från den ena boken till den andra - med undantag av en samlad utgåva av Mozart-familjens brev som jag måste sitta och sträckläsa när jag väl öppnar den. Skriv någonting brevform och jag är klistrad. Det är som chips - ett till ett till ett till...

Sedan har jag också sett på film, bl a blivit nostalgisk av att titta på scener från den italienska filmen State buoni se potete, jag inser att det är en väldigt naiv film, och musiken går säkert över en gränsen för vad man tål av sentimentalitet men jag är blind och döv för allt det där, då jag vuxit upp med filmen. Sedan har jag också sett på avsnitt ur You Rang M'Lord? en fantastisk brittisk komediserie, och så har jag sett om Truly Madly Deeply som jag älskar för skådespeleriets skull, och för att Bachs musik utgör största delen av filmmusiken.

Bach alltså...! Om jag någonsin kommer att regissera en film (en dröm som förmodligen kommer att bli alltmer avlägsen med åren, inser jag) så ska filmmusiken bara bestå av Bach. Det skulle bli fantastiska scener. Men det här har jag skrivit om förut.

Till slut - barockdam med violin och cembalo av Jan Kupecký - kolla gärna upp honom, han har fantastiska porträtt.

Förlängd musikpaus

Musikpaus

Louise Augusta eller Subjektivitet II

Det här är Louise Augusta, född 1771, död 1843. Hon var högst antagligen drottning Caroline Mathildes utomäktenskapliga barn tillsammans med Johann Friedrich Struensee. De flesta källor är säkra, andra är osäkra, man kan ju aldrig veta ---- (Jag personligen är helt övertygad om det, jämför Louise Augustas näsa med Struensees - väldigt vetenskapligt, jag vet). Det rör sig alltså om mina tre favoritpersoner -- Caroline Mathilde, alltså danske kungen Christan VII:s fru, och därmed drottning av Danmark-Norge, samt Struensee, läkare från Altona, senare minister och reformator av det danska samhället, och så deras dotter. En gång skrev jag om subjektivitet på min gamla blogg. Jag nämnde Struensee då. Om jag läser något negativt om Struensee, eller Caroline Mathilde känns det genast som att jag vill försvara dem -Så var det inte alls! Vad har jag att tacka detta emotionella engagemang för? Per Olov Enquists verk Livläkarens besök. Efter att ha läst boken har jag försökt ta reda på så mycket som möjligt om dess huvudpersoner.
Louise Augusta är således en till historisk person som jag känner mig känslomässigt bunden till. Rara Louise Augusta! Hon kallades också Nordens Venus för sin skönhets skull och sades ha en "oroväckande vitalitet" (suck).