Femämnesblocket är inhandlat inför höstterminen som startar den 18:e, likaså kalendern. Året är kartlagt, juli-augusti-september-oktober-november-december-januari-februari-mars-april-maj-juni. Än så länge tomma blad. Jag vill inte heller veta vad de kommer att fyllas av. Jag läser som en besatt då jag inser att jag inte kommer att ha såhär mycket tid att ägna åt mina böcker under hela året. Jag inbillar mig att detta nöje kommer att försvinna då skolan väl börjat, det är förstås absurt att tänka så, men nu känns det så. Friheten håller på att begränsas för var dag som går.
En av de böcker jag läst är Italo Calvinos De osynliga städerna. Tack vare en vacker kärleksförklaring på Dagensbok.com, där recensenten var hänförd, lyrisk. "Det är en bok som inte liknar någon annan jag hittills har stött på under min korta men sönderlästa levnad." skriver han. Vad gäller hans korta och sönderlästa levnad tror jag att det är en mening som kan beskriva min levnad också. Jag blev inte slagen till marken på samma sätt som han, men det är en fin liten bok. Marco Polo berättar för stor-khanen Kublai Khan om 55 städer han besökt och hänförts av. Ibland är städerna rena allegorierna. Som staden Teodora, där invånarna ständigt kämpar mot faunan, spindlar, syrsor och allehanda kräk som vill förstöra deras stad. Till slut lyckas de, "Människan hade äntligen återställt ordningen i den värld som hon själv vänt upp och ned på". Vad handlar den mänskliga civilisationen om? Sedan ett annat exempel, staden Leonia, där avskrädeshögarna bara växer och växer; "Säkert är att sophämtarna tas emot som vore de änglar, och deras uppgift att avlägsna resterna av gårdagens existens är omgiven av tyst respekt, liksom en vördnadsbjudande rit, eller kanske bara därför att sedan sakerna väl kastats bort, vill man slippa att tänka på dem mera." Även detta en lysande allegori tycker jag, en ovilja att konfronteras med det smutsiga och pinsamma förflutna, avfallet, det man lämnar efter sig, det skall helst upphöra att existera.
Sedan finns också det abstrakta, det illusoriska, städer som hänger i luften, städer under jorden, städer som befolkas av olika omöjliga och otroliga saker, de dödas städer, som gör sina städer till en avbild av de levandes. Eller är det tvärtom?
En mycket fin och intressant bok alltså, med många budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar