Böcker, böcker och åter böcker

Usch, nej nu har jag totalt glömt bort vad jag skulle skriva... det står stilla. Ja, det började såhär i alla fall: jag har läst ut Den hemliga historien. En bok som jag vanligtvis inte skulle kunna se mig själv läsa. Det var alltså tack vare en recension, och det var väl inte riktigt samma upplevelse för mig som för recensenten. Han var i och för sig ett år yngre än jag när han läste den, jag vet inte om den skulle ha gjort större intryck på mig då. Och så var det ingen bra översättning heller, så sådant brukar dra ner på upplevelsen. Jag är alltså lite kluven, för den hade riktigt fina stämningar emellanåt, och igår natt var jag nästan salig över den, efter det somnade jag och jag tror jag till och med drömde om den, eller var det en annan natt. Hursom, de sista sidorna lästes nu på förmiddagen, gav en lite halvvemodig eftersmak. Jag antar att den skulle kunna tjäna på en omläsning. Kanske läser jag om den någon gång. Jag tyckte att det var alldeles för mycket cigaretter, alkohol och droger inblandade, efter ett tag var man rätt avtrubbad, klart att Charles - en av huvudpersonerna - skulle åka fast för rattfylleri. Huvudpersonerna studerar grekiska, men jag tycker det var för lite lektioner i den, för lite grekiska - de delarna som verkligen berörde den biten var de mest njutbara.

Nej, det enda jag återger här är endast ett virrvarr av intryck. Ingen uppenbarelse, men inget jag förkastar heller. Kanske läser jag om den någon gång. Nå.

Vidare till det rastlösa läsande jag ägnat mig åt idag - det är ganska sjukt egentligen, det är som att jag inte blir nöjd, först grämer jag mig över att jag inte har tid att läsa, och sedan när jag väl har det så ---

Det började med att jag läste Proust, sedan började jag på Don Quijote (också tack vare Dagensbok.com förresten) och så bläddrade jag lite i Georgiana, Duchess of Devonshire, mest för att jag är besatt av Reynoldsporträttet på omslaget, samt bokens perfekta tyngd, papprets kvalitet...

Så plockade jag fram en i psykiskt mening sönderläst bok som jag inte rört på flera år, Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce, om man är tvungen att veta, den boken öppnade mina ögon för språkets skönhet - nu upptäcker jag att det mest är ett vällustigt frossande i adjektiv, men vad kan man förvänta sig av stora upplevelser från tidiga tonåren. Jag lade tillbaka den, jag kan nog inte läsa den en gång till. Och nu ströläser jag lite i Livläkarens besök jag kan inte sluta höja den boken till skyarna, det är som med Shakespeares Venus and Adonis - något av det vackraste som någonsin skrivits.

Hela detta inlägg skrevs egentligen bara som en ursäkt för att jag skulle kunna släppa fri denna bokliga medvetandeström så nu slutar jag och lämnar er med denna länk;

http://www.youtube.com/watch?v=-HovWdjhVJk&feature=sub