19 november 2009

Leklust eller flickan utan egenskaper

För att använda Malte Perssons beskrivande ord så skulle det slående fula, vulgära och missvisande omslaget ha kunnat få mig att missa denna bok helt och hållet - om inte om inte...

Om inte jag läst Fritt fall och varit sugen på fler böcker av Juli Zeh, om inte det skulle ha gjorts reklam för pocketutgåvan av Leklust (med uthärdligare omslag) på baksidan av boken, och om inte det där skulle ha stått att denna bok av Juli Zeh tilldelats det första PO Enquist-priset - mitt intresse var därmed rört och fört.

På tyska heter den förresten Spieltrieb och alltså inte Spieltrieb oder das Mädchen ohne... (här tar mitt tyska minne slut), svenskans titel är annars en direkt parallell till Mannen utan egenskaper, som förekommer ett flertal gånger i boken.

Alltså. Tyskland i början av 2000-talet, den intelligenta och cyniska Ada börjar på gymnasiet Ernst-Bloch, har en del förväntningar men inser snart att hennes nya omgivning inte skiljer sig nämnvärt från den tidigare skolmiljön, hon blir snabbt något av en egocentrisk enstöring, någon som står och röker sina egenhändigt rullade cigaretter i innegängets periferi - någon som vågar argumentera mot en av skolans mest aktade lärare.

På sin fritid läser hon Dostojevskij, Balzac och Mann, och hon springer. Hon springer snabbt. Det är detta som gör att tyskläraren Smutek på riktigt lägger märke till henne, han är själv idrottare.

Andra året kommer Alev till skolan. Han är halvegyptier, mycket karismatisk, han fängslar genast sin omgivning och finner en jämlike i Ada. De börjar kalla sig själva för nihilismens barnbarnsbarn. Alev bestämmer snart att de skall utföra ett experiment, ett spel, en lek. Smutek blir den som utsätts för deras cyniska leklust.

En hemskt bra bok. Den var vacker, obehaglig, tankeväckande, intelligent, intressant ---- höll mig uppe till sent inpå natten. Många gånger var jag illa berörd av Adas känslokyla, förde mina tankar till Camus Främlingen. Denna totala likgiltighet, oberördhet inför tingen...

Jag älskar dessutom Juli Zehs sätt att börja sina kapitel med några kursiverade meningar som sammanfattar det väsentliga (Exordium. Om allt är en lek är vi förlorade, Smutek erinrar sig några minnen, Ovanför Ernst-Bloch luftrum finns en annan värld).

Hädanefter skall jag ta meningen DÖM INTE HUNDEN EFTER HÅREN på större allvar när det gäller böcker...


P.S Jag antar att ni vill ta en titt på nämnda omslag.

4 kommentarer:

  1. (Eigenschaften)

    Har tänkt läsa Fritt fall framöver någon gång, och nu hamnade också Leklust på den digra listan. Anyways -- sådana kapitelsammanfattningar är oerhört tilltalande. Eco gör så i Rosens namn. Läst den? (Antagligen, va?) Det ska ju visst vara vanligt i medeltida litteratur.

    SvaraRadera
  2. Är dömd att hålla med Dig om att omslaget till inbundna utgåvan inte är särdeles upphetsande, pocketomslaget utövade inte heller tillräckligt stor lockelse på mig för att jag skulle idas gripa mig an den då det begav sig. Men läsa Leklust efter att ha läst Dina tankar kring den, efter att ha läst Fritt fall? Tveklöst!

    SvaraRadera
  3. Skymning,

    Das Mädchen ohne Eigenschaften! Tack.

    Jo, jag har läst Rosens namn - och nu när du säger det så vill jag minnas att det fanns sådana kapitelrubriker där med...

    Jag har för mig att det blev vanligt med sådana rubriker senare också.. tror jag.. i alla fall dyker de upp i Bergtagen.

    SvaraRadera
  4. La Bibliofille,

    Jag är glad att du lockats till att läsa boken! :)

    Vad gäller pocketomslaget så fick jag mest ungdomsboksassociationer - alltså inte särskilt tilltalande det heller, omän snäppet bättre än de associationer den inbundna utgåvan ger!

    SvaraRadera